- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Andra delen /
255

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ett djärft beslut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för att söka mig . . . Och i så fall kan han ju vara här hvil-
ket ögonblick som helst.
— Dumheter! Ni såg ju nyss, att . . .
— Hvarför icke gå in i eder boudoir? Vi stänga dörren
med dubbla lås. Kommer han, kan jag ju helt enkelt derifrån
kila ut i korridoren.
— Från boudoiren finns ingen utgång till korridoren. Och
lian skulle krossa dörren, om jag icke öppnade. Vänta tills i
morgon. Då skall jag hitta på något bättre. Nu är det alldeles
för sent . . . Ah! Hörde ni icke något derinne? Ali! Mon
dieu! Ut! Ut! . . .
Oreolskan hade slitit sig lös från James omfamning och
rusat fram mot ingången till Allans rum.
Hon hann just betäcka denna med sin fylliga kropp, när
Kurt kastade sig emellan henne och den från rummets längre
in belägna fönsteralkov framstormande Allan.
Det hade gått som Kurt beräknat. Allan hade icke kunnat
hålla sig lugn, när han hörde älskarinnans oro, och beslöt att
genast visa henne, hur slutet skulle bli på hennes ogenerade
tête-à-tête i den lägenhet, som hon delade med honom — Allan
— och der endast han ansåg sig liafva rätt till hennes gunst.
Hon skulle få erfara hans vrede; hon skulle lå se, att hon miss-
räknat sig på honom om hon trodde, att han lät sig föras bakom
ljuset och icke märkte hennes snedsprång. Och nu var väl till-
fället det bästa han kunde önska sig, att med ett enda hugg
komma den snara att brista, med hvilken hon länge nog haft
honom fångad.
Detta var nu Allans uppriktiga mening. Han hade ledsnat
på creolskan och på nära håll haft erfarenheter, som visade
henne i helt andra dagrar än den yttre skönhetens och det
retande koketteriets magiska skimmer. Hennes senaste rent at
dumdristiga djärfhet hade rågat måttet. Kanske kom det äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/2/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free