Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syndens lön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 274 —
från Paris. Sammanträffandet mellan mrs 0’Brin ocli fru Petter
zon måste undvikas, och ej heller finge Jane och Allan nu råka
hvarandra utan att Kurt vore tillstädes.
Så skulle eruptionen ske. Sina egna affärer med Yivi skulle
han veta sköta med brutal öppenhet. Helt visst skulle de ej
som man och hustru vända åter från denna wedding-trip, om nu
allt ginge som han innerligast önskade det.
— Nå Kurt — började nu Allan helt långsamt nästan med
undergifvenhet. — Hvad tycker du, att jag bör göra? Kanske
har du rätt. Och då blefve ju det här ett helvetes spektakel.
Hvad tycker du, som är bevandrad i så’na här fördömda äfventyr?
— Tja! svarade Kurt med utseende af villrådighet. Gör
som du vill. Det kan ju hända att jag målat för starkt. Jag
känner för öfrigt icke Janes karaktär. — (Det var obeskrifligt
att se, med hvilket lugn han ljög detta). — Hon kanske skulle
taga en sådan underrättelse mycket légèrt. Det finnes så’na
naturer, som speciellt inom sociétén . . . Hon skulle kanske svara
med att göra på samma sätt som . . .
— Kurt! Inga förolämpningar mot Jane ! afbröt Allan med
hetta i det han satte från sig det glas, han redan lyft och
spände blickarne i svågern, som med sällsynt fräckhet vågat vid-
röra ett ämne, hvars ömtålighet han icke kunde fatta ens til
närmaste räckvidd . . . Det är nu icke om Jane, vi tala, utan
om mig. Det är jag, som är den brottslige, och väl värd mitt
straff, ja, att hon afskydde mig som ett vidunder af förgätenhet.
trolöshet, och sådant, för hvilket jag icke kan finna nog starka
ord. Men ser du, jag älskar henne nu till vanvett, och jag vill
med hela mitt återstående lif söka sona, hvad jag i ett ögonblick
af tanklös nyfikenhet har brutit. Bara icke detta, att hon skall
få veta något om hur usel jag varit och taga skada deraf. Ty,
om hon också icke älskar mig med den passion, som vi män i
vår dårskap sätta så stor längtan till. vet jag dock, att jag är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
