Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syndens lön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 293
— Vet ni af, att kapten Brätte just nu är på väg till London?
— Mon dieu! Hvad säger ni? Har Iran rest?
— Som ni hör, älskvärda Molly, fortsatte Kurt med en
anstrykning af galanteri.
— Men det är ju oerhördt! Reser han han utan att ens
taga farväl? Och hvad skall han i London att göra? Han har
bestämdt blifvit alldeles galen.
— Antagligen. Åtminstone ser det så ut. Men det finns
ju en förklaring, och den är . . .
— Låt höra! Ni lägger mig på sträckbänken.
— Helt enkelt, att han är så svartsjuk, att han ej är till-
räknelig för sina handlingar. Det är ni, dyrkansvärda Molly,
som difvit honom på flykten.
— Jafj? Förstår verkligen icke . . .
— Ni har således glömt äfventyret i natt?
— Lappri !... Ett litet skämt . . .
— Som kommit honom att tappa hufvudet. Vi frukosterade
alldeles nyss, ja, det vill säga, för en timme sedan ungefär . . .
Plötsligt fick han den idén, att han skulle resa till London. Och
kan ni gissa hvarför?
— Nej, verkligen icke.
— Jo, han ämnade sätta sig i förbindelse med er gemål.
— Han? Nej, detta blir verkligen för löjligt.
— Säg icke det! En svartsjuk man kan vedervåga hvad
som Helst för att hämnas, svarade Kurt, med förnöjelse ötver att
se henne mer orolig än hon visade . . . Kapten Brätte är storm-
galen i er, och just derför har det der lilla skämtet, som ni
kallar det, och som bade han och jag hörde atslutningen af,
satt honom i ett tillstånd af raseri.
— Men det är ju rent af otroligt! Det är i sanning upp-
rörande! . . . Och han skadar ju sig själf lika mycket som . . .
Ah! Var det ingen der bakom dörren?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
