Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungens brott mot sin ed löst undersåtarne från deras
trohetsplikt till honom, grep han hastigt en af dem,
biskop Knut från Linköping, i kragen och hotade
utlämna honom och de öfriga till den utanför stående
uppretade allmogen; då föllo de till föga och uppsatte enligt
Engelbrekts fordran ett bref, hvari de å rikets vägnar
uppsade konungen tro och lydnad på grund af hans
olagliga regering. Flertalet af riksråden gjorde väl detta
endast af nödtvång, men några af dem vunnos verkligen
på allvar för den fosterländska saken, bland andra biskop
Tomas i Strängnäs, som hädanefter blef Engelbrekts
varme vän och beundrare. Från Vadstena fortsatte
Engelbrekt sitt tåg, och före vinterns inbrott var hela
södra Sverige rensadt från utländska förtryckare, ja
Engelbrekt hade äfven eröfrat norra delen af det då till
Danmark hörande Halland.
Nu blef emellertid konung Erik orolig och kom med
en här och flotta till Stockholm, som hölls honom till
handa af Kröpelin. Engelbrekt uppbådade då i enlighet
med den gamla värnepliktens grundsatser folket, både
frälsemän, köpstadsmän och bönder, att »gå man ur
huse» och började belägra hufvudstaden, men nu fick
det ofosterländska partisinnet åter öfverhand inom rådet,
och den 15 november afslöto herrarne ett fördrag med
konungen, enligt hvilket svenskarnes klagomål nästa år
i september skulle pröfvas af en skiljedomstol. Därefter
återvände Erik till Danmark, men kvarlämnade en stark
besättning i Stockholm.
Konungen och rådets uppgörelse innehöll inga
garantier, för att Sverige under de 10 månaderna före
skiljedomen skulle erhålla en god styrelse, men häri kunde
de, som arbetat och kämpat för att skaffa landet en
sådan, naturligtvis ej finna sig, och därför sammanträdde,
utan tvifvel på Engelbrekts och hans meningsvänners
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
