Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Låt oss springa förut», bådo barnen, och
så bar det af.
Ett stycke från vägen fans en dam, som
tj enade alla bygdens ungdomar till
skridskoplats. Der hade snön legat hela
månaden, men nu var all snön borta, det hade
ju töat, och derför gick det förträffligt att
slå kana. Flere gossar voro der redan i full
lek och deras muntra rop hördes på afstånd.
Frestelsen att förena sig med dem blef stor
för de tre syskonen.
»Låtom oss stanna bara en liten stund»,
utropade Fredrik.
Syskonen
instämde och så
begåfvo de sig ut
på isen.
De voro ju långt
i förväg, och
an-sågo sig ha god
tid att slå kana
en stund. Så
to-go de fart, men
just som
Fredrik, hvilken gick
i spetsen, hade
hunnit till
kanten af dammen,
fattade båda
systrarna tag i hans
arm.
»Stanna,
Fredrik, stanna!»
»Släpp min arm
först! Hvad står
på?»
»Ser du inte att
det är vatten
och ismörja på
dammen, du blir
våt om du ger
dig af ut».
»Prat», sade
Fredrik, som blef Under
förargad, och
ryckte till af alla krafter, för att komma lös
från systrarnas tag. Men detta gick ej bättre,
än att alla tre togo öfverbalansen och
tumlade öfver hvarandra. Ja, der lågo de nu,
och det såg just vackert ut, då mamma
kom. Genomvåta voro de alla tre, ty snön
hade smält på dammen och bildade en lös
ismörja öfver densamma.
’ »Det var min skuld alltsammans», sade
Fredrik, som var hjertligt ångerfull och
ledsen öfver den belägenhet, hvari han
försatt sina små systrar.
Gerda och Elisabeth kunde ej förneka
detta, men deras kärleksfulla hjertan ville
ej gå in på att brodern skulle få alla
bannorna, derför sökte de’ hvar på sitt sätt
hjelpa upp saken efter bästa förmåga.
»Talen då inte alla på en gång; jag hör
ju inte ett ord af hvad I sägen»,
upprepade modern; »men jag ser alldeles
tillräckligt. Till moster Granstedt kunnen I
ej komma genomvåta, derför fån I för denna
gång försaka bjudningen. Och du,
Fredrik, lita en annan gång ej så mycket på
skenet, det
bedrager så ofta, såsom
du nu sett».
Och så blef det
ej annat råd, än
att lydigt tåga
.h.ern. Fredrik
hade gråten i
halsen; det var ju
för hans skull,
som systrarna
gingo miste om
ett väntadt nöje.
»Var inte
ledsen längre»,
tröstade honom
Elisabeth, och lade
sin hand i hans,
och Fredrik böjde
sig ned och
kysste henne, och så
var allt väl igen.
Nu återstår blott
att säga, det de
små syskonen
hade en ganska
rolig eftermiddag
hemma i
barnkammaren, der
de lekte
»fästning» på den sto-
juiiofvet. ra kyrån. Och till
sist, när mamma
kom hem, medförde hon den glada
underrättelsen, att de följande dag voro bjudna
till moster Granstedt på ett nyt.t kaffekalas
i stället för det de genom sin egen
obetänksamhet gått miste om. E. A.
–-<*«»>–-
Minnesord.
Små ting äro små ting, men troliet i det
lilla är ett stort ting.
——
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
