Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ären I icke mycket mer än de?”
Matt. 6: 26.
B (Med planch.)
vad ljufligt ord af Jesu mun,
Vi äro mycket mer,
‘t Än fåglarne på frusen gren,
i Till hvilka dock han ser!
När hvarje dag ett korn åt dem
Han i beredskap har,
O, skulle han för oss ej då
Ock hafva något qvar?
Vi höra ju dock honom till,
Oss kallar han vid namn,
Ja, ren i lifvets morgonstund
Oss slöt han i sin famn!
Må vi då söka med all flit
Att täckas honom blott,
Och uti barnslig lydnad gå
Den väg, som Jesus gått!
Sjelf vill alltjemt han följa oss,
Hvad ljuflig tröst deril
Så må det nya år vi fått
Ett år med Jesus bli!
–––––-
Huru skall jag kunna älska Jesus?
nge vänner, älsken I Herren Jesus?
Han älskar er. Han älskade er så
högt, att han gaf sitt lif för er. Han
älskar er ännu, älskar er hvarje stund under
dagen, tänker på er och har omsorg om er.
Han säger: Med gammal kärlek älskar jag
eder (Jer. 31: 3), hvilket vill säga, att han
älskade er från begynnelsen af ert lif och
vill älska er till dess slut (Joh. 13: 1).
O, hvilken underbar kärlek!
Nu frågar han ock hvar och en af er:
Älskar du mig? (Joh. 21: 17.) Hvad
svarar du härpå: Ja eller nej?
För icke länge sedan kom en klarögd
liten flicka och lade sin hand i min,
under det vi förtroligt sutto tillsammans.
Sedan vi en stund talat med hvarandra, sade
jag:
.»Och du älskar Jesus, Jenny, eller hur?»
»Jag önskar att kunna älska honom»,
svarade hon, »och jag bemödar mig om att
göra det, men det är mycket svårt».
»Bemödar du dig också om att älska din
moder?» frågade jag.
»O, nej», svarade hon, »henne älskar jag
ändå. Det behöfver jag icke bemöda mig
om».
»Men huru kommer det sig?»
»Det kommer sig af att hon älskar mig,
och hon älskade mig långt innan jag kunde
älska henne».
»Alldeles på samma sätt är det med
Herren Jesus», sade jag, »endast att han älskar
dig ännu mer än din moder kan göra, och
han älskade dig, långt innan du ännu tänkte
på honom. Jag tror att om du ville
upprepa för dig sjelf de dyrbara orden: ’Jesus
älskar mig’, så skulle du snart nog blifva
i stånd att äfven kunna säga: ’Jag älskar
Jesus’, ty ’vi älska honom, emedan han
först har älskat oss’» (1 Joh. 4: 19).
Från norska bygder.
Resebref till de hemmavarande.
Af Georg K.
(Med planch.)
Hamar 16 Aug. 188 .
De sista dagarne har jag icke hunnit skrifva
någon ting, ty de få stunder som vi icke
färdats framåt på skjutskärra, diligens eller
ångbåt hafva varit upptagna af så mycket annat,
att jag endast i minnet kunnat bevara det mest
anmärkningsvärda för mina resebref.
Mitt sista bref var från Stueflotten. Om
vägen derifrån och ända till dess vi hunno fram
till Lillhammar, har jag knappt något att
egentligen berätta. Färden från Gausdal
Sanatorium, der vi gjorde ett par timmars uppehåll,
och till Lillhammar har jag i föga angenämt
minne, då jag i den täckta diligensen satt trångt
inkilad emellan ett par sanatoriebesökande,
hvilka troligen rest till Gausdal för att i den
friska bergsluften få sina voluminösa,
kroppshyddor något mer eteriska, men med svikna
förhoppningar måste återvända, och i grämelse
deröfver så svälde ut, att hela min utsigt
inskränktes till ett par breda ryggar. Det var
endast undantagsvis jag lyckades vrida så pass på
hufvudet, att jag kunde se en bit fjell, en strid
ström och några gröna granar. Till ersättning
för den stängda utsigten berättade den ena af
mina grannar mångahanda saker om de trakter
vi färdades igenom. Från Gausdal kommer man
in i Gudbrandsdalen, hvars invånare betraktas
såsom ett mycket aristokratiskt »folkefärd».
Flera af dess gamla bondeätter lära kunna leda
sina stamtaflor tillbaka flera hundra år, och om
än traditionerna om deras kungliga stamtaflor
icke alltid anses grundade, härstamma dock
inånga från gamla adelsslägter på
fjortonhundratalet. Folket i Gudbrandsdalen säges utmärka
sig för sina regelbundna, sköna om än något
hårda anletsdrag och männen äro mycket stora
och starka.
Vid 8-tiden på aftonen kommo vi ändtligen till
Lillhammar efter fyra timmars instängning i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
