Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kälkbacksåkningen.
(Med planch.)
Ijl ejsan — lustigt skall det gå,
AxA Blank står backen,<feom en spegel,
T Och af jackans skört vi få,
Om så fordras, lätt ett segel.
Lexorna gått bra i dag,
Derför dubbelt glad är leken 1
Och vi hinna än ett slag
Ned för kullen, bort till eken.
Se’n vi skynda hemåt — ja,
Der en smörgås skönt skall smaka,
Men i morgon qväll — hurra! —
Ingen lär väl bli tillbaka!
––-1®)–—
Utdrag ur bref från missionär Heuman
i Santalistan.
Ebenezer, hösten 1889.
— Med tanken på mina förra
söndags-skolbarn 1 Sverige vill jag nu omtala huru
jag en dag tog min härvarande skola ut
med mig på en fisketur, på det barnen
skulle få en dags vederqvickelse och hvila
efter träget skolarbete. Innan det blef
dager gick jag ned att väcka dem, men det
var onödigt, ty de voro redan på benen,
och så höllo vi genast morgonbön.
Till-rustningarne för utfärden voro snart gjorda:
en hvar fick knyta in sina kläder, litet okokt
ris och ett slags ärter, för att tillagas vid
framkomsten till floden, samt taga ett par
vedträd på axeln, jemte metstången. Här
är mycket ondt om ved och den är mycket
dyrare än i Sverige.
I soluppgången drogo vi åstad i en lång
rad genom risfälten. I en handelsbod vid
vägen köpte vi för 25 öre fyra stora, tunna
lerkrukor att koka i. De voro lätta att
bära. Efter två timmars vandring i den
sköna morgonen hunno vi fram till vårt
mål, Braminifloden, som rätt majestätiskt
flyter fram mellan höga stränder, och
under den rika skuggan af några gamla
tamarinder blef vårt högqvarter.
Här gräfde vi en smal grop och satte
lerkrukorna deröfver, under det några
hem-tade vatten från floden. Andra gjorde upp
eld i gropen och snart började det »puttra»
i lerkrukorna. Ett par gossar lemnades
qvar som kockar. De stodo der helt
förnöjda och rörde i grytorna med käppar.
De koka alltid sjelfva sin mat, hemma
också, hvarför det ej var något nytt för
dem.
Hela den öfriga skaran hade under tiden
lägrat sig utefter flodens strand med sina
metspön. Det såg tilltalande ut, deruppe
från höjden, hvarest jag sjelf slagit mig
ned i skuggan: floden, som glittrade i
solen, de lummiga, väldiga träden på de höga
stränderna och dernere invid vattnet den
hvitklädda barnskaran 1 När allt var
ord-nadt satte jag mig, som sagdt, ned och
fröjdades af denna tafla. Det var en skön
stund af hvila, sådan jag ej haft på rätt
länge, och så tog jag fram mitt nya
testamente och läste bland annat dessa ord:
Salig och helig är den, som har del i den
första uppståndelsen. Först frågade jag icke
utan tvekan: Kan väl jag hoppas aft få
vara med om något så stort och härligt,
då hos mig ännu finnes så mycket oheligt,
och jag tänkte på huru otacksam jag varit
mot min Gud och Frälsare. Men så tänkte
jag på, huru han i outtröttlig kärlek och
långmodighet hade uppsökt mig och tagit
mig till sin egen. Och deraf fick jag
visshet och hopp, att han ock kunde och ville
göra mig beredd att få vara med på
uppståndelsens härliga dag. Och när jag
der-vid såg huru skönt allt var rundt omkring
mig, himlen, solen, träden, floden, så
fröjdades jag vid tanken på huru härligt det
då skall blifva. Men jag förstod ock huru
vigtigt det är, att låta Frälsaren få utföra
sitt verk i hjertat.
Nu började emellertid min skara dernere
vid floden att blifva hungrig. De hade ju
visserligen vid framkomsten trakterats med
»toben», en rätt beredd af kokt ris, som
sedan torkats och pressats, samt råsocker.
Sockerröret växer här i Bengalen, ehuru icke i
Santallandet, och det i stor mängd; men
barnmagen är densamma här som hemma
i Sverige, derför klappade jag barnen
tillsammans, de skulle ju skaffa sig tallrikar
af blad, och innan det var gjordt, var
maten färdig, sade kockarne. Ja, jag
behöf-ver ju ej beskrifva huru de satte sig ned
i rader eller rättare i en stor rundel, och
huru kockarne delade ut åt dem på deras
bladtallrikar, hvilka se helt nätta och
prydliga ut, och huru frisk matlusten var och
huru glad stämningen der i den sköna
skuggan.
Emellertid hade en hel skara män och
barn, alla hedningar, samlats för att
betrakta oss, och när vår måltid var slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
