Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fångad ung varder ekorren lätt tam, och
man brukar hafva vid hans bur fästad en
roterande ståltrådscylinder, hvilken han sjelf
svänger omkring, när han rör sig deri.
Detta kan nog se lustigt ut, men det är i
alla fall ett både tanklöst och grymt nöje,
hvarifrån vi skulle vilja bedja våra unga
läsare afstå. Huru mycket roligare är det
icke att se det lilla vackra djuret röra
sig i frihet derute i grönskande, doftande
skogl Der är han hemma, och han är ej
af Skaparen ämnad att vara något husdjur.
Om vintern har han det stundom svårt,
när djup snö stängt vägen till hans
skafferi; det kan då hända, att han sofver i
flere dagar, för att slutligen insomna för
alltid.
Ekorrarne i det nordliga Europa blifva
om vintern grå, pelsen blir längre och
tätare och är, under namn af »gråverk»,
eftersökt och dyr.
——
Karins äfventyr.
(Med planch.)
jt^olen stod redan lågt på himmelen och
(iD. bredde en strålande återglans öfver skog
och vatten, liksom ett sista farväl
innan hon sjönk för natten der borta vid
den aflägsna skogsranden. Det hade regnat
hela dagen och de våta dropparne skälfde
ännu och glittrade på hvarje blad och gren,
vägarne voro fuktiga, myllan kring
pappersbruket svart och klimpig — men barnen
brydde sig ej det ringaste härom, då de
stormade ut ur huset, hvarest det ihållande
regnet hela dagen hållit dem fångna.
Deras pappa var direktör för ett af
mellersta Sveriges större pappersbruk och hade
bott der sedan barnen voro helt små. Ett
vackrare hem kunde man knappt önska sig:
det stora boningshuset med sin park och
trädgård på båda sidor, och strax bakom
den breda, djupa strömmen med sina broar.
Bortom densamma låg den stora
fabriksbyggnaden, liknande ett ståtligt slott, och rundt
omkring denna grupperade sig de större och
mindre byggnaderna för olika behof; det
hus, der lumpen sorterades, ett annat der
den blektes och tvättades, torkhuset,
verkstaden, der papper tillverkades för hand
o. s. v. Och alla dessa olika verkstäder
sattes i rörelse genom vattnet nere i
strömmen, som höll de stora vattenhjulen i
oaf-bruten gång och derifrån utsände
axelledningar åt alla håll. Längre bort lågo ar-
betarebostäderna, små trefliga, rödmålade
hus omgifna af fruktträd, på båda sidor
om landsvägen, så bruksstallarne och
träupplagen, ja, hvem kan räkna alla de
platser, som utgjorde gossarnes förtjusning, och
der de hela dagarne voro upptagna af de
mest olikartade sysselsättningar.
-Karin, den tredje i ordningen, och
ensam syster bland fyra ystra bröder, lika
yr och vild som någonsin en gosse, med
sitt korta hår och sina snedgångna kängor.
Ingen treflig beskrifning på en flicka,
tycken I? Men Karin var, det måste tilläggas,
en snäll flicka och hade ett varmt och
känsligt hjerta, om än tanklösheten stundom
tog öfverhand, såsom vi snart skola få höra.
Den omtalade eftermiddagen hade Karin
suttit tyst och stillsam i hvardagsrummet,
lärt sina lexor och derefter sytt på kudden,
som mamma skulle ha till julklapp. Men
då aftonon kom och vädret klarnade upp,
började hon kasta längtansfulla blickar ut,
och då i detsamma dörren rycktes upp och
Vidar, den andre i ordningen af bröderna,
stack in sitt hufvud med mössan på och
ropade: »Kom, Karin, och lek kurra
gömma med oss», då var hon med ett språng
på benen, letade reda på den buckliga
sommarhatten och så bar det af.
I fabrikshuset hade barnen icke lof att
gå. Der funnos alltför många invecklade
hjul och linor för att fadren skulle låta sina
små »vildhjernor» leka »kurra gömma»eller
»tag fast» i detta farliga grannskap. Ej
heller fingo de gå till den stora turbinen
bakom fabriken, der vattnet flög omkring
i en djup, skummande hvirfvel — med ett
ord, de egentliga fabriksbyggnaderna voro
ett förbjudet område. Men det fans på
närmare håll en plats, mer lockande än de
bullrande fabrikshusen, och dit styrde barnen
sina steg. Denna plats var det så kallade
gamla pappersbruket, en stor numera
öf-vergifven byggnad af trä, som utgjordes af
ett enda rum, öppet ända till takåsen och
alldeles mörkt, med undantag af den
dager, som inträngde genom de ständigt öppna
dörrarne och de otaliga hålen i taket. Det
var en plats utan like för »kurra gömma»!
Utanför flöt en stilla, till hälften uttorkad
arm af strömmen, smög sig under några
gamla träbroar och förenade sig derefter
med hufvudströmmen, strax innan denna
satte i gång en mindre turbin, som blott
sällan var i rörelse. Tusentals förtjusande
smygvrår och gömställen erbjöd denna gamla
byggnad med sina skjul, broar och utbyggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
