Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Möss.
(Med planch.)
Qkogsmusen är utbredd öfver hela Europa,
^ måhända med undantag af de
högnordiska trakterna. Hon går på bergen upp till
6,000 fots höjd öfver hafvet. Hon
förekommer i skogar och skogsbryn, i
trädgårdar och stundom äfven ute på fälten, ja,
hon kommer om vintern ofta in i källare,
skafferier och på loft. I fria tillståndet äter
hon gerna insekter och maskar till och med
fågelungar, eller frukt- och körsbärskärnor,
nötter och ekollon. I nödfall gnager hon
barken på unga träd. Hon samlar vinterförråd,
men ligger icke i vintersömn och använder
sitt vinterförråd blott då det är fult väder.
Skogsmusen blir nära nio tum lång. Hon
är ofvan* brunaktigt gulgrå, under hvit, med
skarp färggräns.
En annan art möss är husmusen. Hon
är enfärgadt grå, mörkare på ryggen och
ljusare under, med något gulaktig
anstrykning på sidorna; fotterna äro gulgrå.
Husmusen är ett litet vackert, utomordentligt
qvickt och vigt djur. Hon springer med
uthållighet och snabbhet, samt klättrar
förträffligt. Hon kan resa sig rakt upp
på bakbenen och till och med gå några
steg i denna ställning. Dervid stöder hon
sig emellanåt något litet på svansen. Hon
kan äfven simma, fastän hon blott i
yttersta nödfall går i vatten. Hon är
godmodig och fridsam och har i lynnet intet
gemensamt med sina elaka och argsinta
slägtingar, råttorna. Deremot har hon en
oöfvervinnerlig lust att gnaga på allting och
man kan knappt tänka sig en odygdigare
varelse än en husmus i ett väl försedt
skafferi. Under sina ströftåg der uppsöker hon
alltid de bästa bitarne. I första rummet
väljer hon sötsaker, kötträtter, ost, fett,
frukter och korn. Vatten försmår hon alldeles,
så snart hon kommer åt andra, isynnerhet
söta drycker.
Brandmusen uppehåller sig företrädesvis
på åkrar och i glesa buskmarker, samt om
vintern i sädesstackar och lador. När
säden afmejas ser man dessa möss i stora
skaror springa bland stubben.
Dvergmusen eller hafremusen är ännu
lif-ligare i sina rörelser, muntrare och nättare.
Hennes längd är fem tum, hvaraf svansen
utgör 2Y3 tum, så att sjelfva kroppen blott
är 22/g tum lång. Hon är vanligen
tvåfärgad, på ryggen gulbrun och på undersidan
och fotterna hvit.
Om sommaren får man se dvergmusen
i sällskap med skogs- och brandmusen på
sädesfälten och om vintern under
sädes-skylarne och i ladorna, dit hon införes med
säden.
I konsten att bygga bo öfverträffar hon
de flesta däggdjur. Det klotrunda nästet,
hvilket är så stort som en knuten hand, är
bygdt på tjugo till trettio starrgräsblad,
hvilka äro inflätade i hvarandra, så att de
omsluta hela det egentliga boet, eller också
är detta fritt upphängdt mellan grenarne
af en buske, två eller tre fot öfver jorden, så
att det ser ut, som om det sväfvade i luften.
Det inre är fodradt med växtull och
dylikt. Det yttre af hvarje näste förfärdigas
af bladen på den växt, som uppbär
detsamma, hvarför det utanpå har samma färg
som denna växt, och sålunda är rätt svårt
att upptäcka.
Regnbågen.
(Med planch.)
>Efter regnväder låter du
åter solen skina och efter
jem-mer och gråt begåfvar du oss
rikligen med glädje> (Tob. 3:
22).
»är åskans vagn, den tunga,
Går ned vid bergets rand,
Och fåglar åter sjunga,
Friskt dofta skog och land.
På fästet ännu dröjer
De mörkgrå molnens flor,
Men himlabågen höjer
Sig upp så skön och stor.
Sin fot han sakta stöder
På gräsets våta ren,
Som likt topasen glöder
I ljusets gyllne sken;
En bro af ädelstenar
Han svingar lätt sig opp
Bland trädens dunkla grenar,
Högt öfver bergets topp.
Se, hur i skyn han prålar
Liksom ett purpurband,
Och hela luften strålar
Kring berg och sjö och land!
Förtrösta lugnt, o hjerta,
På Guds förbund och hägn!
Han skänker tröst i smärta
Och solsken efter regn.
Ur »Palmblad» af Karl Gerok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
