Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Makrillen, sillen och mångfaldiga andra
arter uppfylla stundom till trängsel vissa af
vårt lands bukter och vikar, under det att
dessa oformligt stora fiskar, hvilka skulle
skrämma den värderika fisken från våra
kuster, hålla sig på världshafvets större djup,
alldeles såsom de vilda djuren på jordens
yta dölja sig i skogarnes gömslen.
Djupets invånare äro för sitt
lifsuppe-hälle nödsakade att uppsluka hvarandra och
i följd däraf måste hela vattensläktet årligen
erhålla utomordentlig förökning för att icke
helt och hållet utrotas. De svagare arterna
skulle först tillintetgöras af de starkare och
dessa sedan förgås af brist på föda. För
att förse millioner djur med lifsuppehälle
lägga fiskarne därför milliontals ägg. Hos
en enda vanlig kabiljo har man räknat ända
till 9,384,000 ägg. På detta sätt är en
ständig ersättning motsvarande den ofantliga
ödeläggelsen.
Likasom hafvet öfverflödar på
djurinvånare, så öfverflödar det äfven på alster ur
växtvärlden, somliga mjuka som ull, andra
hårda som sten. Somliga skjuta upp som
bladlösa buskar, andra breda ut sig i form
af nät, andra växa med spetsarne hängande
nedåt, själfva liksom upphängda på något
klipputsprång.
För människan är förenadt med stora
svårigheter att få ut en enda droppe
riktigt sött vatten ur denna ofantliga saltgrufva,
som hafvet bildar; men solen vet att i hvarje
ögonblick uttappa millioner centner
gasformiga ntdunstningar, hvilka, sedan de
upptagits i molnen, sändas ut försötmade och
renade — utan den minsta salthaltiga
anstrykning — på vindens vingar för att
droppvis nedfalla såsom dagg och regn, flyta i
källor, rinna framåt i bäckar eller i ymniga
strömmar flyta genom brännande öknar och
folkrika länder för att uppfriska, försköna
och fruktbargöra.
Hvilket prof på Guds oändliga vishet,
godhet och makt att på detta sätt dela ut
hvad som för allt skapadt är af största
nödvändighet. Han kallar vattnet från jordens
ändar, från världshafvets gränser för att tjäna
och vidmakthålla allt skapadt, ty det
förutan skulle jorden snart blifva öde och
ofruktbar.
Bana herradöme skall räcka ifrån haf
till haf och ifrån älfven intill jordens
ändar. Sak. 9: 10.
Från missionsfältet.
Bref från missionär August Berg.
Tong cheo-fu, Augusti 1, 1894.
(Forts. fr. n:r 1.)
Jag minnes att en af de kristne en gång
sade till mig: »en lycklig dag är den dag
det icke regnar, börj$ då att bygga».
Under tiden samlades de kristne hvar söndag
till gudstjänst, men ingen af oss gick dit.
Sina emellan brukade vi tala om dem och
ansågo dem alla som bedragna af
utländin-game. Vår familj består af mina föräldrar,
min hustru och min yngre bror. I
Shan-tong kvarlämnade vi en syster till mig, som
redan som liten blifvit förlofvad med en
landtbrukare. Hon var nu i sina blifvande
svärföräldrars hem. Så fingo vi en dag
underrättelse om att hennes blifvande man
slutit sig till Jesus-religionen. Vi blefvo
mycket ledsna och önskade att hon aldrig
blifvit förlofvad med honom. Senare kom
det bref från henne själf att hon ock blifvit
kristen. Hon sände oss ock bibel och
sångbok och uppmanade oss att tro på Jesus. Så
kom nyåret då vi alla hade ledigt, och som
jag visste att en af de kristne vid namn
lang hade ett par »roliga böcker», beslöt
jag mig för att gå dit och låna dem. Vid
min ditkomst var han ej hemma, men hans
gamle gråhårige fader mottog mig. »Store
fader lang, jag har hört att min äldre
broder lang (hans son) har ett par böcker och
jag skulle fråga, om jag kunde få låna dem
att läsa». »Jo, det är nog så», blef svaret,
»men de böckerna skall ni inte läsa. Jag
vill låta eder låna andra, som äro bättre»
och så gaf han mig några kristliga böcker.
Ehuru jag ej tyckte om det, kunde jag dock,
af vördnad för den gamle ej annat än
mottaga dem och gick så hem för att läsa dem.
Jag fann innehållet vara både godt och
sant, men likväl, då jag slutat läsa dem —
ref jag dem i bitar!
Så förgick tvenne år och ännu hade ingen
af oss bevistat en gudstjänst. Jag minnes
hurusom min far en dag sade: »om vi ändå
skulle närma oss de kristne och forska i
deras lära. Jag har lagt märke till huru
vackra sånger deras barn sjunga och att de
inte gräla sins emellan.» Detta afstyrkte
jag dock på det bestämdaste. Så föll en
dag »Gamla testamentets historia» i mina
händer, ty min hustru hade som ogift varit
i missionärernas skola. Vid läsningen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
