Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifva delaktiga af denna samma frälsning;
ty utan att vi blifva delaktiga däraf, gagnar
den oss icke.
Har du, käre unge vän, verkligen på
allvar lämnat dig åt Herren? Har du för
hans utgjutna blods skull sökt och fått dina
synders förlåtelse? Har du lämnat den helige
Ande rum i ditt hjärta att där utföra sitt
verk? Har du detta, då är du redan nu
lycklig, och då skall du för visso erhålla
ny välsignelse under den stundande
dyrbara påskhögtiden. Men har du det icke
ännu, o, dröj då icke längre. För din egen
skull; dröj icke att vända dig till den af
kärlek till dig korsfäste Frälsaren i bön,
att äfven du måtte få nåd att tillägna dig
den frälsning Han beredt dig, just dig.
Dyra unge vänner, sen till, att icke
Jesus måtte hafva lidit förgäfves för någon
af eder!
Du går, Guds Lamm du milda,
Oskyldiga och rena
Att oss från Gudi skilda
Med Gud igen förena.
Ditt hjttrta bär vår sveda
Att våra bjärtan freda;
Pris vare dig, o Jesu!
Den inmurade bibeln.
Sann händelse.
(Forts. fr. n:r 6.)
Det är isynnerhet från kantonen Tessin
och öfre Italien, som södra och mellersta
Schweiz få sina murare. Om våren ser
man grupper af dylika komma vandrande
öfver bergen med hammare och murslef
samt några klädespersedlar inknutna i en
röd näsduk, hängande öfver axeln, för att
efter sex, åtta månader återvända samma
väg hem med sina besparingar.
En dylik grupp på tolf, femton män
sågs våren 1862 komma vandrande öfver
Splugen för att söka arbete i det af elden
förhärjade Glarus. Dessa mäns
sinnesstämning var ganska olika. De unga gesällerna,
fulla af lefnadslust och upprymda vid
utsikten att i främmande land få gå nya,
okända öden tillmötes, uppstämde då och
då emellan hvarjehanda skämt och upptåg
en munter sång. En af dem skilde sig
dock härutinnan väsentligt från de andra.
Han var stor * och stark till växten, gick
under kamraternas skämt tyst och framtog
emellanåt, isynnerhet på hviloställena, en
bok ur fickan, hvnrur han läste tyst för sig
själf eller då tillfälle erbjöds högt för de
andra, aldrig försummande att påpeka vikten
och värdet af de ord han läste. Han var
italienare från trakten af Genua och hade
förut varit katolik, men på sista tiden blifvit
omvänd till den evangeliska läran, hvilken
han med hela sin själ omfattade. Boken,
hvarur han läste och om hvars dyrbara
innehåll hans samtal mest rörde sig, var nya
testamentet.
Bland den vandrande hopen var det blott
en, som ägnade hans ord någon
uppmärksamhet och alltid stilla och vördnadsfullt
lyssnade till hvad han läste. Denne var en
äldre, omkring 50 år gammal man, född i
Piemont och vid namn Giovanni. Han tog
ingen del i det öfriga sällskapets uppsluppna
glädje, utan gick för det mesta tyst och
nedstämd, med tankarna hos hustru och
barn, hvilka han kvarlämnat i torftiga
omständigheter att under hans frånvaro släpa
sig fram så godt de förmådde, tills han efter
sju, åtta månader skulle återvända med hvad
han därunder kunnat förtjäna. En sommar
med tungt och mödosamt arbete i ett
främmande land låg framför honom, och endast
hoppet att efter dess slut få återvända med
goda besparingar för den kommande vintern
höll hans mod uppe.
Det förelästa bibelordet och de allvarliga
samtal, som den förut omnämnde unge
genue-saren emellanåt öppnat med honom, hade
icke lämnat honom oberörd. Äfven
Giovanni hade en gång fått en bibel till skänks
af ett fruntimmer, som därvid talat med
honom om hans själs frälsning. Den
katolska prästen hade dock genast affordrat
honom denna bibel, och Giovanni, obekant
med dess värde, hade utan motstånd lämnat
den. Nu ångrade han bittert, att han varit
lika feg som eftergifven och önskade att
han hade behållit sin bibel.
Ändtligen kommo de fram till Glarus.
Det dröjde icke länge, innan så väl
Giovanni som de öfriga kamraterna funnit
arbete på olika ställen inom den nedbrända
staden, hvilken under den jämförelsevis korta
sommaren skulle återuppbyggas. Giovanni
fick på sin lott att återuppbygga ett hus,
hvars murar ännu delvis stodo kvar. Innan
det egentliga mureriarbetet kunde begynna,
måste han förvissa sig om att de gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
