Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett vänligt ansikte lutade sig ned öfver
honom och en mild stämma frågade: »Huru
är det fatt, käre lille vän?»
»Hvar är jag?» sade Paul, »och hvad
har händt?»
»Åh, du har intet minne däraf, stackars
liten? Jo, du har fallit och skadat dig i
ryggen, men vi hoppas att du skall snart
blifva bra igen. Tänk nu icke längre
härpå utan försök att sofva.»
Paul ryckte till. »Jo, nu kommer jng
i håg det.. de där stygge läkrarne — de
skrufvade fast
mina ben och
lade eld på min
rygg. Ilade far
varithär,så skulle
han icke låtit
dem göra så, det
är jag säker på»
och gossens bröst
höjde sig
smärtsamt.
»De ville
tvärtom göra dig väl»,
sade
sjuksköterskan med tårar
i ögonen, »men
jag vet, att det
var svårt för dig
att bära. Nu är
dock det värsta
öfver, liten vän.
De hafva dragit
ditt ben i led
och äfven
försökt lindra
smärtan i din
stackars rygg. Nu
har du blott att
ligga stilla och
försöka att blifva
kry så fort som
möjligt.»
»Se så», fortfor hon, då han syntes
lugnare, »vi skola nog få det riktigt godt
tillsammans. Vill du att jag skall läsa litet
högt för dig, tills du somnar?»
»Jag kan icke sofva mer», sade Paul
med trött stämma.
»Då vill jag höja upp dina kuddar, så
att du kan se dig omkring och se alla de
andra små barnen härinne.»
Helt varligt sökte hon resa hans hufvud,
men det förorsakade likväl en svidande
smärta i ryggen och kom honom att sakta
jämra sig, ehuru han modigt bet sig i läp-
pame och försökte att le mot sin vänliga
sköterska.
Långsamt och trött blickade han sig
omkring, men blef så småningom mera
upp-lifvad af hvad han såg: Ett stort ljust rum
med små sängar i långa rader på tvänne
sidor; fina små järnsängar med hvita och
röda filtar och mjuka hvita kuddar och i
hvar och en af dessa, satt eller låg, likt en
liten fågel i sitt bo, ett sjukt barn. De voro
alla små, den äldste af hela sällskapet tycktes
ej ännu hafva firat sin nionde födelsedag.
Alla visste de dock
hvad kroppslig
smärta vill säga
och kring några
af deras små
munnar fanns redan
det drag af
lidande, som är så
sär-8kilrit gripande att
se i ett
barnaan-sikte.
Paul såg
uppmärksamt från
den ene till den
andre. Han såg
på den lilla
flickan i sängen
bredvid, som sjöng för
sin trädocka,
under det hon ömt
tryckte henne mot
sin bleka, magra
kind; han såg den
lille gossen med
de glänsande
ögonen och de
feberheta kinderna vid
sidan af henne,
huru han ifrigt
undersökte den
lilla ångmaskin
han höll i sin
hand, utan att bekymra sig öfver den andra
armen, som hjälplös uppbars af ett
bandage. En annan liten flicka längre fram
i salen bläddrade i en bilderbok, under det
hon nästan glömde sina lama fötter, på
hvilka hon aldrig mer skulle kunna stödja.
»Ja», tänkte Paul med en suck, »de se
verkligen ganska lyckliga ut, men de hafva
nog varit här så länge att de glömt huru
härligt det är ute i solskenet. Men jag som
blott i går kunde springa fortare än någon
af de andra gossarne och nu ....» och
tå-rame stego honom i ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
