Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finnes något spår af tvekan i ditt sinne,
samt att ditt beslut är fast och skall
för-blifva oryggligt.
Olycklig du, om du icke i tid lär dig
att säga »nej»! Du skall då blifva lik
molnen, som drifvas af himmelens vindar, lik
spånet, som föres utför floden af tidvattnet,
en svag stackare, som ledes hit och dit
utan frid, utan framgång, utan lycka och
hvad värre är, du skall kanske dö utan
Gud, och utan hopp för evigheten.
J. H. H.
Grannsämja
af Pansy.
(Med plansch.)
» /I ag måste säga att jag verkligen blyges
Jcl för dig!» sade Bessy Carpenter till sin
hund Karo, där han stod med
fram-benen uppe i hennes knä, sedan hon gifvit
honom ett par ruskningar, som skulle
föreställa bestraffning.
»Att på det sättet jaga den stackars M
irran öfver hela gården, när hon är så fet
att hon knappast orkar gå, och så skälla
på henne, tills hennes rygg står som en
båge. Fy — jag måste skämmas för en
sådan hund. Och jag som försökt uppfostra
dig så väl. Förstår du då icke att Mirran
är din granne och att du för den skull måste
lefva i grannsämja med henne? Värst af
allt är att du genom ett sådant uppförande
äfven drager skam öfver din matmor. Du ’
tillhör mig och du kan icke gå omkring
och bära dig illa åt utan att kasta skugga
på mig. Jag blyges att se gamla fru Park
i ansiktet, sedan hon vet att min hund Karo
jagat hennes fula, gula katt.»
Karo såg ut som om han varit djupt
medveten om sin skuld, och vred och vände
sig för att söka komma undan, till dess hans
unga matmor slutligen släppte ned honom.
Med låtsadt allvar men med ett alltför
skälmaktigt uttryck i de tindrande ögonen, tillade
hon i det hon hotande höjde fingret. »Kom
nu ihåg att detta aldrig mer får upprepas.
Mirran är din granne och du måste älska
henne...»
En treflig flicka var hon, Bessy
Carpenter, en förklarad gunstling bland
skolkamraterna, och den främsta i alla lekar. Denna
morgon kände hon sig gladare än någonsin,
ty två dagar därefter skulle hennes
födelsedag infalla och bland »andra nöjen hon den
dagen fått lof om var äfven att få inbjuda
alla sina klasskamrater från både
hvardags-och söndagsskolan. Hennes mor hade
redan börjat göra förberedelser för deras
mottagande och hennes fader hade i förbigående
nämnt något om en åktur, hvilket genast
kommit hans lifliga lilla dotter att göra
upp tusende planer.
Bessy höll nu på att damma i rummet
och, upptagen härmed, yttrade hon halfhögt
sina små funderingar med afseende på den
skillnad, som förefanns mellan henne själf
och hunden Karo.
»Kan det månne vara svårare för en
hund att göra rätt än för ep människa,
därför att han intet förstånd har?» tänkte hon.
»Om jag blott kunde göra Karo tydligt att
han får lof att vara snäll emot Mirran,
därför att hon är hans granne, så skulle han
säkert aldrig jaga henne, en sådan ful och
otäck gammal katt hon än är. Att vara
snäll emot sina grannar är så vidt jag kan
se icke någonting särdeles svårt.»
Bessy tog som hastigast en öfverblick
af de närmast kringboende. Först var det
Elise Park, hennes käraste vän och ständige
lekkamrat. Deras tycken skilde sig blott i
en enda punkt och det var då det gällde
Mirran och Karo. Bessy kunde aldrig
begripa att Elise ville smeka den fula, gula
katten, ja till och med kyssa henne, under
det hon icke det minsta frågade efter Karo.
Så var det Elises bror Ernst. En präktig
pojke, som alla tyckte om. Och så, midt
öfver gatan den vänliga gamla fru Blixt och
hennes dotter med dennas förtjusande lille
gosse. Sannerligen det var någon svårighet
att älska dem alla; ja, hon kunde icke
begripa huru man ens skulle kunna låta bli
att lefva i frid med dem.
»Jag är säker att ingen skulle kunna
låta bli att hålla af dem», sade Bessy, »och
hvad Hjorts angår, som bo på andra sidan,
så ha’ de kommit så nyss att jag icke mycket
känner dem, men gjorde jag det, skulle jag
säkert älska äfven dem lika mycket.»
Damningen var slutad och med hatten
på hufvudet och en väska i handen
skyndede Bessy till postkontoret för att hämta
fadrens bref och tidningar. Detta hörde
äfven till hennes dagliga åliggande. Bessy
skyndade leende framåt, hon neg artigt för
fru Blixts dotter och kastade en slängkyss
till den lille gossen, som stod innanför med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
