Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidigt om våren, är sammansatt af kvistar,
sammansmetade med lera och jord, samt
inuti fodradt med fint hö och andra mjuka
ämnen. Äggen äro 4—6, till grundfärgen
grågröna och för öfrigt beströdda med
ljusbruna fläckar. Rufningstiden varar 15 dagar.
Lofanza.
En negergjsses historia
af Dr. Harry Guinncss.
Éofanza stod ensam i världen. Modem
hade’ dött i hans späda år och fadern
hade drabbats af en fasansfull död.
Han hade nämligen blifvit
tillfångatagen och uppäten. Lofanza hade själf sett
huru hans faders kropp höggs i stycken
och slukades af infödingame och denna syn,
hade gjort ett outplånligt intryck på hans
unga sinne.
Intill sitt tolfte år hade han vuxit upp
i sin fåderneby under en släktings eller
negerhöfdings beskydd. Emedan foräldrarne
varit slafvar, var han ej prydd med
stammens särskilda märke; utan hans
svartski-nande lilla ansikte var icke blott fritt från
allt vanställande, utan äfven särdeles
intagande.
Han tyckte mycket om att fiska, och
då han en dag vid flodstranden var
upptagen därmed, hände sig att några grymma
män, som kommo farande utför floden i
sina kanoter, fingo se honom och beslöto
att bortföra och sälja honom. De lämnade
sina båtar vid stranden, smögo sig bakom
gossen och öfverfollo honom, och medan
den ene hotade honom med sitt spjut, band
den andre hans händer och fotter. Oaktadt
hans motstånd buro de honom ned i
kanoten och foro med honom utför floden
under fem dagar och fem nätter.
Efter att ha passerat många städer och
byar, komme de slutligen till en plats, där
tvänne floder mötas, hvarefter de uppnådde
en station vid namn Ikan. Här funno de
några hvite män, åt hvilka de erbjödo sig
att sälja gossen. En af de hvite männen,
rörd af den stackars gossens förskrämda
utseende, betalade 300 mässingsbitar eller
omkring 20 kr. för honom. Köpet uppgjordes,
och gossen kvarlämnades vid stationen.
Stackars liten pilt! han trodde att hans
köpare ville äta upp honom och blef ej fullt
lugnad, förrän han efter några dagar
kommit underfund med, huru snäll hans nye
husbonde var.
Lofanza började snart lära litet af hvarje
och fick hjälpa till med timmerarbete. Han
var flitig och läraktig och kunde snart såga
bräder. Gärna hörde han på, när den hvite
mannen sjöng sånger eller talade om Gud,
om hvilken Lofanza aldrig förut hört talas.
Han förstod visserligen icke allt, men han
tyckte om att lyssna till den hvite mannen
och älskade honom, emedan han var snäll
emot honom och gaf honom mat.
En dag omtalade denne att han ämnade
företaga en lång resa oeh skulle sända
Lofanza till en annan stad, där han skulle
vara i säkerhet och få arbeta hos andra
hvita män, som älskade Gud och hans ord.
Lofanza grät mycket då han först kom
till dessa, men blef åter glad, då han fann,
att hans nya vänner voro lika snälla som
dem, hvilka han lämnat.
I hans nya hem, Bonginda, fanns en
hvit kvinna, som han kallade för »mamma»
och som lärde honom läsa och skrifva och
berättade för honom detsamma, som han
förut hört om Gud och Herren Jesus. Det
var sådana goda ord, tyckte han, och han
ville så gärna höra dem hvarje dag.
Men när han försökte att likna den hvite
mannen, fann han huru svårt det var att
vandra på den nya vägen; han kände också
i sitt hjärta, att han ej var lik den hvite
mannen, och det smärtade honom djupt.
Vid denna tid kom en främling till
stationen. Äfven han talade med gossarne om
deras synder, samt om huru Gud älskade
dem och ville omskapa deras hjärtan och
göra dem hvita och rena och starka, så att
de skulle kunna vandra på den goda vägen.
Betydelsen af dessa ord blef småningom
Lofanza klar och han började under tårar
ropa och bedja, att äfven han skulle blifva
renad i Jesu blod.
När de andra gossarne gingo till sängs,
plägade han och några kamrater stanna uppe
för att bedja och ropa till Gud, att han
ville lära dem bättre förstå ordet, hvarefter
de uttröttade gingo till hvila.
En dag, då Lofanza satt och lyssnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
