Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långa år, och väntade »utan att blifva svag
i tron». Josef fick vänta under många
för-sökelser på sin rättmätiga befrielse. Hanna,
Samuels moder, väntade under tårar, men
då Herrens stund var inne, kunde hon
utropa: »Mitt hjärta fröjdar sig i Herren».
Davids väntan efter Herren var
understundom så stark, att han liknar sig vid en
törstig hjort, som ropar efter vatten. Simeon
»väntade efter Israels tröst» och han gick
ej miste om den.
Under det du i hvarje enskildt fall
väntar efter Herren, så håll Honom för trofast,
ty det är Han.
»De som vänta efter Herren de få en
ny kraft»!
Lofanza.
En negergosses historia
af Dr. Harry Guinness.
(Forts. fr. n:r 16.)
En annan vittnar om hans allvar i
bönen, hans villighet att arbeta och hans ifver
att icke låta andra arbeta mer än han.
Ännu en annan talar om hans
okonstlade uppträdande, som föreföll märkvärdigt
hyfsadt, då man besinnar, att han intill det
sista året varit främmande för alla
civiliserade seder och bruk, samt att han
dessförinnan aldrig handterat knif och gaffel.
Hans intelligens och klara tankegång
väckte allmän förvåning, och man sökte
gärna hans sällskap icke minst för hans
medfödda kvickhets skull. Hans första
bekantskap med snö och is var mycket lustig,
och han kunde endast med svårighet
öfver-talas att våga sig ut på skridskor. Hans
beskrifning på skridskoåkningen var denna:
»Mina tofflor gå mycket, mycket fort, och
mig falla mycket, mycket hårdt på min
rygg». Glas så väl som is var naturligtvis
för honom något dittills fullkomligt okändt,
och innan han förstod dess beskaffenhet,
körde han en gång hufvudet genom en
fönsterruta och kom i stort bryderi, huru han
skulle kunna laga den, hvarvid han yttrade:
»Glas icke böja sig!»
Flitigt sysslade han med sina studier,
ifrig att gå tillbaka till sitt land och få
undervisa folket om Jesus. Han afslog
fördenskull inbjudningar till flera platser,
tackade vänligt men sade, att han måste resa
tillbaka till sitt land, ty där »väntade alla
på honom». Detta, att »alla väntade på
honom», tycktes ligga honom mycket på
hjärtat. Outtröttligt studerade han sin
bibel, satt uppe om aftnarna och läste den
och väckte understundom den elev, som
delade rum med honom för att få veta
betydelsen af ett ord. När denne käre vän
sedan besökte honom under hans sista
sjukdom, sade han: »Läs, Dommy! Bed,
Dommy!»
Kort innan han dog, yrade han och trodde
sig vara bland de gamla välkända
omgif-ningame i Lololandet. I sista ögonblicket
räckte han ut.6in hand, liksom för att fatta
uti något, men sköt undan den hand, som
en närstående vän då sträckte emot honom —
det var icke den handen, utan en annan
hand han sträckte sig efter.
I de många födelsedagsböcker, där han
skrifvit sitt namn, står det i allmänhet:
»Daniel Lofanza — Jesus, min Jesus».
En händelse af djupt intresse blef känd
några veckor etter Lofanzas död.
Sommaren 1892 beboddes en villa i närheten af
missionsskolan i Derbyshire, af en familj
från staden. Denna familj plägade på
söndagseftermiddagen bevista de friluftsmöten,
som höllos af missionselevema, och vid ett
af dessa, då Lofanza talade, blef hans enkla
vittnesbörd genom Guds nåd medel till en
af döttrarnes omvändelse.
Gud hade ej förgäfves fört Kongogossen
till Europa, stjärnor skola icke saknas i
Lofanzas krona.
––-o*o––-
"Saliga äro de fridsstiftande”.
(Med plansch.)
fag satt med en bok i handen vid fönstret
i mitt rum, då jag fick se en gosse,
hvars öppna, vackra utseende genast
väckte min uppmärksamhet, komma gående
uppför gatan. Han tycktes vara omkring
tolf år gammal och bar en ränsel med
skolböcker på ryggen samt i handen en liten
båt, målad i hvitt och rödt med
pappers-segel och en vacker flagga i toppen.
Det var med ett uttryck af obeskriflig
tillfredsställelse han betraktade sin båt, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
