Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och en sådan hade han själf varit, en sådan
där förstockad gammal egoist, som bara tänker på
sig själf!
Jo, jo, nu fick man se, hur man skulle få det,
då man blef gammal och krasslig! Det var trefliga
framtidsutsikter man hade, då man inte längre
orkade släpa sig ner till »Sällskapet». Då fick
man allt sitta, där man satt, tills blodet surnade i
kroppen, och det var endast en klen tröst, att
kassören och grosshandlaren skulle få sitta där,
de också, hvar och en i sin vrå.
Nå, de rackarna skulle då få det ännu sämre.
De hade inga ogifta systrar, de, som sågo om dem,
under det att han ju alltid hade Amalia. De måste
skaffa sig hushållerskor, som skulle komma att
topprida dem. Och så blef det naturligtvis trassel
af ... och så måste de gifta sig, förstås — fy, för
tusan, med uppklädda pigor! — det blef alltid slutet
på visan!...
Hm, gifta sigl Det var kanske inte så dumt
ändå. Då hade man sitt trefliga hem och ett par
små söta barn med lockiga hufvuden, som lågo
en i hälarna och ropade pappa — kamrern kände
sig helt varm om hjärtat — och man arrangerade
sitt viraparti hemma hos sig, och då man blef
sjuk, så hade man en liten hustru, som pysslade
om en — Amalia var nog snäll, men hårdhändt
var hon, det hade han känt — och om det då
passade sig så bra, att frun var van vid att se
om sjuka och hade så varma, mjuka händer som
... som ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
