Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men han kunde inte säga rent ut till Amalia,
hvad anledningen var. En brytning måste inträffa.
Han skulle visa sig kall och ovänlig mot henne
och låta henne förstå, att hon var öfverflödig. Och
det gick lättare än kamrern trodde. Han började
själf tycka, att hon var ful och förundrade sig
öfver, att han inte förr lagt märke till hennes
oregelbundna, kantiga ansikte.
Den stackars Amalia kunde inte förstå
anledningen till broderns förändrade sätt mot henne,
och sedan hon härdat ut en veckas tid, så brast
hon i gråt och förklarade, att hon ville flytta.
Ingen höll i henne, och från den dagen var unga
frun kvitt ett par ögon, som med all sin godsinthet
börjat förefalla henne besvärliga. — —
Det gick alltmera bakåt med kamrerns
husliga lycka.
»Sällskapet» var aldrig att tänka på. Det var
förbjuden mark — ett ställe, där herrarna sitta
och supa och spela bort sina pengar och berätta
oanständiga historier, nej, jag tackar! — och den
trefliga viran hemma hade alldeles torkat in. Han
fick knappast gå ut ensam, åtminstone aldrig om
eftermiddagarna. Då de voro ute och promenerade,
höll hon ett så stadigt grepp om hans arm, att det
föreföll, som om hon varit rädd för, att han skulle
springa sin väg eller gå till väders som en ballong.
Hon var snål, drog in på maten, räknade
sockerbitarna till kaffet och stormträtte med pigorna.
Och kamrern tålde allting och uppgaf den ena
tumsbredden efter den andra af sina personliga
tycken. Han lät tömmarna alldeles glida ur sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
