Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slags dåsigt välbehag, som kom stolarna att gnissla
under deras tyngd, och då de kände sig riktigt
belåtna med sin värld, slogo de på byxfickorna,
då de skulle betala.
Men då hon stod framför dem med sin raka
hållning och sitt lugna ansikte, plirade de bara
med ögonen. Voro de då gamla i gården, kunde
de på sin höjd fråga, hur det stod till med lilla
Maria i dag, och fingo de henne att draga på
munnen, hvilket icke lyckades för hvarje dag, då
hofvo de upp flatskratt och gnuggade händerna,
som om de sagt någon riktig styf kvickhet.
Och han — amanuensen — som satt i sitt
hörn, erfor en känsla af blygsel inför dessa enkla,
men ärliga människor. Han kände sig som en
tjuf, tagen på bar gärning, och han förstod hur
det var möjligt, att en ung flicka kunde hålla sig
ren och oskyldig i denna omgifning.
Han föreställde sig henne i en af dessa
»guldkrogar», där han brukade hålla till, och med en
känsla af uppstigande vrede tänkte han på de
förolämpningar, för hvilka hon där skulle vara
utsatt från dessa eleganters sida, hvilka i grund och
botten voro vida råare än kuskarna i kaféet vid
Brunkebergstorg.
Då amanuensen gått där ett par veckors tid,
spelat domino med flickan och kysst henne då och
då i smyg, märkte han, att han icke var den enda
beundraren.
Upptäckten var alldeles tillfällig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
