Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag fick hans adress och lofvade komma
följande dag.
Då jag vid middagstiden ringde på i ett stort
bostadshus på Norrmalm, hördes inifrån ett
slammer med kökssaker, som plötsligt upphörde, och
fram mot dörren kom något tungt med kraftiga,
bestämda steg; låset vreds upp med en viss schwung,
och jag befann mig midt emot ett äldre
fruntimmer, stort och bredt som ett fastage, med en
karlavulen min, som ytterligare förhöjdes af några grå
skäggstrån på hakan, och med ett par runda ögon,
som hon spände i mig.
Det var tydligen Malla.
Jag framförde anledningen till mitt besök.
Fastaget tappade låsvredet, som hon hittills
icke släppt ifrån sig, och slog ihop ett par händer,
som kunnat väcka en spannmålsbärares afund.
»Du min skapare, har han nu varit framme
igen! — Per August!» ropade hon, vändande sig
inåt våningen.
Ögonblicket därefter visade sig hans stora,
förläget leende ansikte i dörren. Han hade en skön
nattrock om sin tjocka måge och på fötterna ett par
varma, broderade tofflor. Han stammade fram
några ord, som jag icke kunde urskilja, och
slutade med att envist stirra på de broderade.
Fastaget fortsatte:
»Ja, stå där nu och skäms öfver, att du
besvärat doktorn med att komma hit — så långt
bort! — Vet doktorn, hur man skall bära sig åt,
då man har en man, som inte kan reda sig själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
