Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det? Vet någon af oss det? — hon kan också
tåla att få höra, hvad man tänker om henne.» — —
Då Kristine något senare kom in i det rum,
där de bägge flickorna lågo tillsammans, satt
Gerda med ansiktet doldt i händerna. Vid hennes
inträde sprang hon upp så häftigt, att Kristine
blef nästan rädd.
»Nå du då? Tror inte du, som känner mig,
att det är ett misstag?»
»Jo ... o.»
Gerda vände sig om med en förtviflad
skakning på hufvudet.
Efter en stund smög sig Kristine i
strumpfötterna fram till henne, lindade armen om hennes
lif och hviskade inställsamt:
»Hör du, Gerda, nu, då vi är alldeles ensamma,
kan du väl säga mig: hvad är han för något?
Det är en fin karl, inte sant?»
Men innan fru Nyholm gick och lade sig,
kunde hon icke motstå en frestelse, som legat
tungt öfver henne. Med lampan i handen smög
hon sig in i matrummet, vecklade försiktigt upp
sidentyget och draperade det med ett förtjust
leende kring sin stora kropp. En sidenklädning —
det var ju hennes lifs skönaste dröm, som ännu
icke förverkligats ... Och med en suck lade hon
ihop det igen och gick in till sin man, som redan
snarkade i sin bästa sömn.
— — — Då Gerda efter juldagarna kom ner
i ateliern, där hon och Kristine arbetade, knuffade
man hvarandra i sidorna och smålog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
