Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sårande misstanke, som aldrig klädde sig i ord, som
kanske icke ens existerade, men som hon kunde
framkalla, om hon nedlät sig till ett försvar.
Ty ingen förebrådde henne något, ingen nämnde
ett ord om det förfärliga, blodröda sidentyget, som
hon såg öfverallt glänsa emot sig.
Och hvem hade skickat henne det? Om den
personen vetat, huru mycket ondt han gjort henne!
Hvarför anmälde han sig icke? Han måste ju nu
för länge sedan ha insett sitt misstag. Hon
måste ha sagt honom det — hon, denna andra
Gerda Karlsson, för hvars skull hon letat
igenom adresskalendern och sprungit ur hus och
i hus, 83, 73, 63 o. s. v. i oändlighet, men
allt förgäfves. Hvad de måtte ha varit förargade
på henne, som fått ett dyrbart sidentyg som från
himlen och som nu borde vara förtjust öfver
öronen! — —
Hon uttömde sig i grubbel öfver denna sak.
Det blef en fix idé, som förtärde henne dag och
natt. Hon förlorade sin matlust, blef blek och
hängig och orkade till slut knappt släpa sig till
ateliern.
En dag kom man hemkörande med henne.
Berättelsen om den dyrbara julklappen hade äfven
nått hennes nya kamraters öron. Man hade
förolämpat henne öppet och tillskrifvit hennes
förändrade utseende en skymflig anledning. Slaget
hade knäckt henne fullständigt och hon kom hem
med blodet brinnande af feber. Hennes krafter voro
uttömda och hennes motståndskraft slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
