Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag har under dessa femton år aldrig varit
ledsen eller nedstämd, aldrig känt mig förtviflad,
som kanske många andra skulle ha gjort. Hvad
skall allt det tjäna till? Är det kanske icke bäst,
som det är? Jag, en fattig fotograf, obetydlig och
utan förmåga att göra mig gällande, och hon — en
vacker, fin flicka, född till skämt och nöjen
liksom jag till ensamheten.
»Försynen är mycket visare än vi, men hvad
han tar med den ena handen, det ger han en
gång tillbaka dubbelt.
»Femton år, tjugo, kanske trettio — det är
allt, hvad han får af hennes lif, under det att allt
det öfriga tillhör mig. Jag missunnar honom icke
hans kortvariga lycka.»
Den stackars fotografen tystnade. Hans röst
hade erhållit en stolt och själfsäker klang och han
betraktade porträttet med ett uttryck af trygg
äganderätt, som ingenting kunde rubba.
Och medan jag stod där och såg på den unga
modern med hennes svällande läppar och hennes
af hälsa och lifsglädje strålande ögon, hvilka voro
så fjärran från drömmar och mysticism, som något
kunde vara, kände jag mitt hjärta fyllas af
tacksamhet mot Försynen, som har så många
underliga vägar till sitt förfogande.
Fotografen hade rätt: Försynen är mycket
visare än vi.
Ty om lyckan endast låge i verkligheten —
hur många af oss skulle då vara lyckliga?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
