Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty Johannes var hennes gunstling. Ehuru
äldste sonen och själfskrifven till att öfvertaga
gården, hade han slagit sig på handel. Han hade
icke ångrat sig. Utan konkurrenter och med hela
den stora och rika socknen till kundkrets, bestämde
han enväldigt öfver varor och pris. Och då han
stod innanför disken och med en inlärdt långsamt
rörelse strök slantarna ner i lådan, så generade
det honom icke att klå sina kunder med ett par
öre här och några öre där utöfver gängse pris.
En oförsiktighet hade han gjort sig skyldig
till: han hade gift sig med en flicka från den
närgränsande staden, dotter till en handlande
därstädes, som dött. Men då det blef bekant, att
fru Eriksson fört med sig nära åtta tusen kronor
i boet, så blef belåtenheten allmän och Johannes
anseende steg ytterligare.
Nu var han på god väg att bli patron. Han
var ofta inne i staden — i affärer sade han alltid
och stack tummarna innanför västen — och han
sade aldrig nej, då någon profryttare telefonerade
och bad honom komma in. Då bestods alltid
gratissupning och supé på stadshotellet, och han
tog aldrig med sin hand åt portmonnän.
»Hur är det med Anna?» frågade mor Regina,
sedan hon en stund, med handen stödd mot disken,
sett honom föra in några nya poster.
Johannes svarade:
»Som vanligt, men hon har svår värk.»
Han såg plötsligt upp. En ovanligt klar blick
lyste i hans grumliga ögon och han kliade sig med
pennskaftet i näsan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
