Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pratar hit och dit om likgiltiga ting, rycker lös
en mening här och en där, utan att kunna få
något helt af det och börjar inlåta sig i samtal
med gossarna, medan han stryker Anna öfver det
blonda håret. Ett halft småleende glider öfver
moderns ansikte och han drar hastigt sin hand
tillbaka. Den svaga kittlingen af hårstråna far
som en enda lång smekning genom honom.
Han erfar en känsla af blygsel, blandad med
fruktan och slutar med att stirra ut öfver
vattenytan, som ligger och sofver i solen, trånsjukt
inbäddad mellan strändernas löfdungar.
Nu är man framme vid Kaninholmen, så kallad
emedan Holm för några år sedan flyttat dit några
kaniner, hvilka fortplantat sig med otrolig snabbhet
och nu underminerat hela holmen med sina gångar.
Båten skrapar mot botten och glider in under
hasselbuskarna, som sträcka sina grenar öfver
vattnet. Kalle och Gustaf äro redan i land, rycka
i fångstlinan och få den slutligen rundt stammen
af en al, hvarefter de försvinna med ett härskri
mellan snåren.
Bestyret med landningen kom för kassören
som en hälsosam sysselsättning. Under förklaring
att båten var illa fastgjord och att den kunde glida
ut igen, började han lossa linan och angöra den
på nytt och han var så ifrigt upptagen med sitt
arbete, att han knappast såg upp, då han räckte
fru Holm handen för att hjälpa henne ur båten.
Nu stod hon inne emellan grönskan, där hennes
hvita klädning lyste som en ofantlig blomma. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
