Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bubbelemuck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det bor en trollfé här i skogen», sa sländan, »i natt vid
nymånen kommer hon hit till dammen, passa då på!» Och så grep
trollsländan en liten fluga i luften och var försvunnen, just som
den största grodan gjorde ett misslyckat hopp.
»Nu blev du allt lurad», skrattade Bubbelemuck.
»Tro inte trollsländan, Bubbelemuck», sa grodorna, »hon är
falsk.»
Men Bubbelemuck reste sig upp och skakade på sig. Han
kände sig med ens så förunderligt glad, fast fötterna sved. Han
slog en kullerbytta på näckrosbladet och plumsade på huvudet
i vattnet. Där nere roade han sig med att simma i fatt några
fiskar och gripa dem i den hala stjärten. Sedan hoppade han
upp på stranden och skakade av sig vattnet.
»Det är allt bra ändå att ha simhuden kvar», ropade han till
de förtjusta grodorna.
Bubbelemuck lade sig inte att sova den kvällen, han satte
sig nere vid stranden för att vaka, tills månen steg upp över
skogstopparna. Då hördes plötsligt ett surrande ljud i luften
som av månghundrade vingar, och innan han hann urskilja
något, satt redan trollsländeféen på stranden, omgiven av sitt
oräkneliga hov.
Hon satt där så stilla i månskenet, med de långa skimrande
vingarna hopfällda över ryggen. Ansiktet lyste vitt, och de
stora grönskimrande ögonen spejade över vattenytan. En liten
svart, spetsig huva bar hon, besatt med gnistrande svarta
stenar och under den flöt det långa, silverglänsande håret. Runt
om henne i luften fladdrade trollsländor eller satt på grässtrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
