Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rutbacka och Randåkra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få leka en hel eftermiddag med Rut borta vid Klockargården,
utan att han upptäcktes.
Men oj, så mycket stryk Lars fick, när han kom hem med
sina rutiga byxor! Aldrig hade han sett nämndemansfar så
ond.
Och åren gick, och barnen växte upp och slutade skolan. Men
Lars och Rut, de höll fortfarande ihop, fast ingen visste om det.
Och en vacker dag förklarade Rut för sina föräldrar, att hon
ville inte gifta sig alls, om inte hon fick gifta sig med Lars
från Randåkra.
»Att du vill göra dina gamla föräldrar en sådan sorg», sa
klockarmor och grät, »du som blev klappad på kinden av själva
vår nådiga drottning, just som hon sa, att vi skulle väva rutigt.»
Och när Lars efter en stund kom för att fria, klädd i
enfärgade köptygskläder, som han beställt hos en skräddare flera mil
därifrån, fick han blankt nej av både klockarfar och
klockarmor.
Aldrig skulle deras Rut få gifta sig med en randåkrabo.
»Om det bara är ränderna som är i vägen», sa Lars, »så lovar
jag att aldrig mer bära ett randigt plagg.»
»Du ser bara den yttre sidan av saken», sa klockarn med
dyster röst, »det finns också en insida!»
»Om det är fodret ni menar», sa Lars, »så kan jag tala om,
att det är rutigt foder i både rock och väst.»
»Det är inte det jag menar», sa klockarn. »Själen kan vara
randig, om än västen är aldrig så rutig.»
»Det förstår jag inte», sa Lars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
