Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fumle-Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack vad Per gärna skulle vilja göra ett riktigt, riktigt vac-
kert skrin till de sakerna, ett sådant där skrin, som det står
om i visan: »du ädela ros och förgyllande skrin!»
Han måste försöka, hur galet det än blev. Nog skulle han väl
i alla fall kunna göra det så, att farmor blev glad att få det,
om också bröderna skrattade. Farmor förstod säkert, att han
ville göra det allra finaste han någonsin kunde, fast hans
klumpiga händer inte lydde honom, farmor som brydde sig om
att gömma de små löjliga barn-ritningarna och breven med de
otympliga bokstäverna.
Alldeles på egen hand måste han arbeta på det skrinet, ingen
fick se på; därför fick han lov att vänta, tills de andra somnat.
Och en kväll, när de andra somnat, klädde Per på sig i mörkret
och smög sig ut. Snett över gården gick han till slöjdstugan,
och en lykta hade han i hand. Något annat lyse än den lyktan
hade han inte. Han hade sparat ihop en massa talgljusstum-
par att sätta i den, för oljelampan i taket tordes han ej an-
vända, då skulle far snart märka, att någon varit där under
natten.
Och så började Per. Han valde omsorgsfullt ut det bästa
trä han kunde få tag på, och han ritade och mätte så noggrant.
Det var så skönt att få arbeta i fred för granskande ögon. Den
natten gick det utan missöden, och när Per framemot dagningen
smög sig i sin bädd, somnade han lycklig och med gott hopp om
att lyckas.
Men nästa natt spräckte han ett sidostycke i skrinet. Han
tog ett nytt och hann det nätt och jämnt färdigt, innan Ijusstum-
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
