Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fumle-Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per kände plötsligt ny arbetsglädje, och han tog med iver itu
med att skära rosen. Och se, handen lydde honom som aldrig
förr. Den skar med säkra, lugna tag, och snart stod skrinet
färdigt, mycket vackrare än Per någonsin hoppats kunna göra
det.
Per kände sig lyckligare än han känt sig på åratal, när han
sopade undan spånen efter sig och svepte om det lilla skrinet
och tog det med sig in i stugan för att gömma det i sin kista.
Och när han vaknade på morgonen, var han lika pigg som de
andra, fast han vakat i flera timmar.
Far och mor och bröderna blev något till förvånade, då de
fick se Fumle-Pers gåva. Och farmor, hon fick tårar i ögonen
av glädje. Om och om måste hon vända på skrinet och beundra
det. »Tänk, att det är min Fumle-Per, som gjort detta», sade hon.
Sedan skulle då alla de andra syna skrinet, och Per fick lov
att berätta hur han arbetat på det i slöjdstugan om nätterna.
Men om tomten sa Per ingenting. Han var inte fullt säker på,
om det där med tomten var verklighet eller dröm.
Från den dagen behandlades Per med mera aktning än förut
. av både far och bröderna. Och snart var Per den som mäster
Lars helst ville ha till hjälp i slöjdstugan. Och Per arbetade
med iver och glädje. Han kunde rakt inte bli trött på att fröjda
sig över hur förunderligt det var att ha ett par händer, som lydde
honom så flinkt. Det var bara, när han någon gång höll på att
bli stursk över ett riktigt vackert arbete, som det plötsligt gick
illa för honom. »Skräppan går sönder, min gosse», tyckte han
då att han hörde tomten säga.
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
