Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det lilla rosenträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så kom han till odlad bygd igen och tog en kväll in på en
stor gästgivaregård.
Gästgivarens unga dotter fann behag i den reslige vandrings-
mannen, och hon undfägnade honom på bästa sätt. Hon satt
länge och samspråkade med honom, och som hon var en vacker
tös och mycket munvig, roade det Bengt att prata med henne.
Han dröjde ett par dagar i gästgivaregården, ty än var det ett,
än ett annat, som hon ville ha hans hjälp till.
De nätterna Bengt låg i gästgivaregården var hans drömflicka
så tyst och sorgsen. »Jag börjar bli trött, Bengt», viskade hon,
»mitt liv torkar sakta bort, men kasta aldrig bort mig, Bengt,
lova mig det!»
Sista kvällen i gästgivaregården sade den vackra dottern till
Bengt:
»Nu vandrar du din väg, och jag ser dig aldrig mer.»
»Jag kommer nog åter, förr än du tror», sade Bengt.
Han satt och såg på henne och tänkte, att han kunde då lika
väl gifta sig med henne som med någon annan flicka. Den han
helst ville ha kunde han ändå aldrig få. Men ännu ville han
inte binda sig.
»Du skall få ett minne av mig», sade flickan. »Den här sta-
ven har jag skurit ditt namn i. Tag den och låt mig få din
gamla i utbyte. Men du skall själv skära in mitt namn i den.»
Bengt såg tvekande på flickan. »Jag skiljs inte gärna från
min stav», sade han.
»Nekar du att uppfylla en så blygsam önskan?» sade flickan
med förebråelse i rösten.
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
