Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det lilla rosenträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Sök den då därborta i ån, där ligger den, men hur långt
den seglat vet inte jag», sade gossen och tog emot Bengts pengar
i sin mössa.
Bengt hastade till an. Han kände det som om hela hans livs
lycka hängde på, att han fann igen sin stav.
Han sköt ut en båt, som låg vid stranden, och rodde långsamt
utmed ån, medan han såg åt båda sidor.
Och efter en stund fann han verkligen vad han sökte. Hjärtat
stod stilla i hans bröst av glädje, när han fick se staven ligga
där, och när han såg, att små ljusgröna knoppar börjat spricka
ut på den, steg tårarna honom i ögonen.
»Du kära, lilla rosenträd», sade han, »nu ska du följa mig hem,
och vi ska aldrig skiljas åt, kanske kan du än en gång slå rot
och bära röda rosor.»
Och han vandrade lycklig hemåt, men han nändes ej stödja sig
på staven. Han bar den som man bär en dyrbar planta.
Det var en söndagsmorgon detta hände; och när Bengt van-
drade förbi den öppna kyrkan, fick han lust att gå in. Han satte
sig vid en bänk längst nere vid dörren och tänkte på hur för-
underligt det var, att han kunde känna en sådan lycka över att
ha återfunnit sin vandringsstav.
Kyrkan var smyckad med blommor och grönt. »Skall här bli
bröllop?» frågade Bengt en gubbe, som satt bredvid honom i
bänken.
»Jo, jo men, det är rike Jörgen krämare som gifter sig», sade
gubben.
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
