Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så att han hunnit förekomma anfall af misstänkta figurer
nattetid. Det var också en alldeles ovanlig vänskap, som
rådde mellan Turk och hans unge husbonde. Will hyste vid
denna tid samma slags känslor för hundar som han längre
fram i lifvet hyste för de män, hvilkas egenskaper han
beundrade. Och de goda egenskaper, som mest tilltalade
honom, voro vaksamhet, styrka, mod och ihärdighet.
För öfrigt var han hvarken gentemot hundar eller män
slösande med smekningar eller vänliga ord. Det var högst
sällan han klappade en hund på ryggen. Men han hade
skarp blick för en förtjänstfull handling och sparade då icke
på erkännande. Det tålamod, den osjälfviskhet och den
offervillighet, som han lärde sig hålla af hos sin trogne
fyrfotade vän från barnaåren, har han mången gång förgäfves
spanat efter hos de varelser, som äga en själ, men han har
dock aldrig förlorat tron på mänskligheten eller på sitt
släktes slutliga bestämmelse. Och detta har jag funnit vara ett
karaktärsdrag gemensamt för många stora män.
Denna resa skulle bli minnesvärd för oss alla, men
kanske dock mest för bror Will. Ty under den skådade han
icke blott sin första hjort, utan äfven sin första neger.
När vi närmade oss Missourigränsen, kommo vi rakt
på en treflig landtgård, där min far frågade sig för, huruvida
det skulle gå an att få nattkvarter. En änka rådde om
gården, och när min far berättat, att han var bror till Elijah
Cody, från Platte County i Missouri, öppnade hon på det
gästfriaste sätt sina dörrar för oss och önskade oss
välkomna.
Vi syskon stodo ännu kvar ute på landsvägen och
undrade hvad besked vår far skulle ha med sig, då för våra
häpna blickar tedde sig en underlig gestalt, som satte vår
barnsliga fantasi i den lifligaste rörelse.
Det svarta spöket visade sig vara en fullblodsafrikan
med tjocka läppar, krusigt ullhår, ofantliga fötter och mycket
få klädesplagg. För alla utom mamma var detta en totalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
