- Project Runeberg -  Buffalo Bill den siste store gränskrigaren : Öfverste W. F. Cody's lefnadsöden /
20

(1918) [MARC] Author: Helen Wetmore Cody Translator: Karin Jensen - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tade sig — kall i farans stund, alltid uppfinningsrik, snabbt
besluten, djärf och oförfärad, när det var tid att handla.

Men detta var endast början af våra bekymmer. Vår
fars tillfrisknande gick långsamt, och han återhämtade sig
aldrig fullt. Hans fiender trodde honom död, och en tid
bortåt lyckades vi bevara hemligheten. Men så snart han
väl var i stånd att vistas uppe och gå omkring begynte
förföljandet.

Omkring en månad efter blodsdådet kom Will .en afton
hemspringande med budskapet, att en flock ryttare nalkades.
Anande att här hotade någon fara, hängde vår mor några af
sina egna kläder kring vår far, gaf honom en mjölkstäfva i
handen och tillsade honom att gömma sig ute i sädesåkern.
Han vandrade i sakta mak ur huset, och i skydd af det
tilltagande mörkret lyckades han passera ryttarne, utan att dessa
ropade an honom. De ridande begåfvo sig ända fram till
huset och stego af här.

— Hvar är Cody? frågade anföraren. Man upplyste
honom om, att han icke var hemma.

— Det var tur för honom! ljöd det hänsynslöst
uppriktiga svaret. — Nästa gång vi söka honom för att döda
honom, skola vi laga så, att vi inte komma förgäfves.

Deras egentliga plan misslyckades sålunda, men
våldsmännen togo sin skada igen på så sätt att de plundrade
huset på alla de föremål, som föllo dem i smaken. Sedan satte
de sig ned och förkunnade, att de ämnade vänta, tills det
utsedda offret komme hem igen.

Fastän det ännu var sommar, var dock mamma rädd
för att vår far skulle taga skada af den fuktiga nattluften, och
hon gaf i hemlighet en vink åt Will. Denne smög sig då
sakta ur rummet, och vägledd af Turk bar han ut några
filtar till min fars gömställe i hveteåkern, hvarefter han kom
tillbaka, innan man gifvit akt på hans frånvaro. Banditerna
tröttnade snart på att vänta och redo sin väg efter att
ytterligare ha erinrat min mor om det tappra dåd de ämnade ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:52:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/buffalo/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free