Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvisslade gossen ett lystringstecken till ponnyn, som
ögonblickligen slog bakut, så att ryttaren gjorde en kullerbytta •
landsvägsdammet. Och öfver honom ställde sig Turk och
visade sina hvassa hvita tänder.
— Ropa på din hund, pojke! skrek domaren till Will.
— Din vildbatting till häst må du behålla, för den duger i
alla fall ingenting till!
— Topp! ropade Will, som i en hast fått tillbaka sitt
goda humör. Så hjälpte han den besegrade fienden åter på
fötter,. i det han försäkrade honom, att han ej skulle behöfva
vara rädd för Turk, så länge han hölle sitt ord.
Domaren red sina färde — på samma häst som han
kommit med — men ännu voro vi honom visst icke kvitt.
Omkring fjorton dagar senare sutto vi alla en härlig
afton i lugn och ro omkring vår far, som nu var i stånd att
lämna sjukrummet en trappa upp. Han satt i en stor
armstol framför den öppna spisen, och kring honom var samlad
hela vår familj. Vid hans sida satt vår vackra mor, äfven
hon ännu svag och angripen, med den lille minste, Charlie,
i knäet; Martha och Julia voro sysselsatta med sin söm, och
bakom mammas stol stod Will, som ömt strök håret ur
hennes panna och på sitt roliga och humoristiska sätt berättade
om Turks senaste bedrift. Plötsligt höll han inne midt i
historien, lyssnade en stund och sade därefter:
— Det kommer en skara män ridande hitåt. Det är
bäst, att vi bereda oss på det värsta!
Mamma, som aldrig miste själfbehärskning och
rådighet, vidtog genast en hel del praktiska åtgärder. Martha och
Julia fingo befallning att hjälpa vår far till sängs, hvarpå de
skulle draga sig undan till det omöblérade rummet i öfra
våningen, som vette utåt landsvägen. Will fick i uppdrag att
tillkalla drängen och Jane, hvilken sistnämda var nästan lika
stor och fullkomligt lika stark som en karl är i allmänhet;
alla tre fingo vapen och order om hur de skulle förhålla sig.
Allesammans voro skickliga i att handtera gevär, men mamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
