Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få egna sig åt en fredlig sysselsättning. Tid efter annan kom
han och helsade på oss, och han ställde då alltid sin färd
så, att han nådde vårt hem efter mörkrets inbrott och åter
lämnade oss, innan solen gått upp.
En dag, då vi just väntade ett af dessa besök och
mycket gladde oss däråt, infann sig vår gode vän herr Hathaway
hos oss vid elfvatiden.
— Det är ledsamt att ha sorgebud att föra fram, sade
han, men ett rykte om er mans väntade besök har på något
sätt spridts ut, och det har nu bildats en ny
sammansvärjning för att bringa honom om lifvet. En del af hans
fiender ligger i bakhåll vid Big Stranger’s Creek, och de ämna
skjuta honom, när han passerar där förbi.
Nu följde en långvarig och ångestfull rådplägning, som
dock icke utmynnade i någon plan till räddning.
Men hela samtalet hade åhörts af Will, som låg till sängs
i feber och frossa. Han kom snart till det resultat, att skulle
någon kunna rädda vår far, så var det han. Han klädde
sig därför och steg fram till mamma med sitt feberröda
ansikte. I handen höll han en näsduk och bad:
— Bind den hårdt omkring mitt hufvud, mamma, så
kanske det inte värker så svårt.
När mamma gjorde invändningar mot att han steg upp
ur sängen, sjuk som han var, kröp det fram, att han ämnade
rida till sågen, där vår far var!
Han förmådde knappast stå på sina ben, ett oväder
hotade, och han hade trettio mils väg att rida. Men ingen
förmådde öfvertala honom att afstå från sin plan. Alltså
sadlade Julia och Martha Prins och hjälpte den stackars lille
febersjuke kuriren att sitta upp.
Den friska luften och ifvern att komma i väg stärkte
Will i hans säkra förhoppning att kunna hålla ut. Och när
han beslöt sig för kraftprofvet i fråga, tog han med i
beräkningen, att klockan ännu icke var tolf, och att vår far ej
skulle anträda sin färd förrän sent på aftonen. Prins tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
