Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstå, att någonting ovanligt var å bane, och begaf sig åstad
i snabbt och jämnt traf.
Big Strangers Creek var namnet på en bäck, som skar
vägen midt emellan vårt hem och vattenfallen, där sågen var
belägen, och Will närmade sig den, innan halfva
eftermiddagen var förliden. Himlen hade mulnat, det skymde redan på,
och han hoppades kunna passera bakhållet utan att bli
igenkänd. Men just som han kom fram till bäcken
upptäckte han ett läger och folk, och en af karlarne ropade
vårdslöst efter honom, när han trafvade förbi:
— Oår det bra att rida på gåsen? — ett skämtsamt
slagord, som brukade användas af slafveriets förkämpar.
— Ännu har jag aldrig ridit på någon gås, go’ herrar!
blef svaret.
— Det där var Codys pojke! skrek en annan röst, och
ordet »halt!» skallade, just som Will helskinnad galopperat
förbi lägret.
Will svarade med att gifva Prins sporrarne och spränga
framåt för lösa tyglar, följd af ett kulregn. Snart var han
utom skotthåll, och ponnyn ägde ännu friska krafter.
Men den vilda jakten var efter honom, och spänningen
kom Will att glömma, hur svag och matt han egentligen var,
Luftdraget, som hven kring hans öron, och hofslagens
smattrande eggade honom på ett sällsamt sätt, och »jag skall
hinna fram i tid!» var en tanke, som stärkte hans mod och
gaf honom nya krafter, medan han med förföljarne efter sig
sprängde fram genom skogarne, tvärs öfver bryggor och
uppför och nedför kullarne.
Så utbröt det oväder, som länge hotat, och den hårda
landsvägen förvandlades till en gyttjig flodbädd.
Förföljandet upphörde, och när han ej längre eggades af den förra
nervspänningen, kände Will, att feberrysningarne och
mattig-heten kommo igen. Han var genombJöt ända in på
kroppen, och det kostade honom den största möda att hålla sig
kvar i sadeln. Men han bet samman tänderna och gaf sig
Westmore, Buffalo Bill. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
