Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till lugn och besinning genom några ord af Frank Mc Carthy,
som i beundrande ton anmärkte:
— Det är bra, Billy, att du inte låter skrämma dig i
första taget!
Efter några mils vadande kom den lilla skaran fram till
Platte-floden. De sårade hade nu blifvit så utmattade, att
man måste göra halt för att skyndsamt iordningsställa en
flotte. På den lades de sjuke, och tre eller fyra män fingo
order att staka den. Eftersom Will var så ung, uppmanade
man honom att stiga ombord på flotten, men han afböjde
anbudet och sade, att han icke var sårad och att, om floden
blefve för djup för honom att vada, så kunde han simma.
Detta var, när allt kom omkring, mera än hvad många af
männen kunde, och dem måste man hjälpa öfver de djupa
ställena.
På så sätt släpade de sig de långa och tröttsamma
tim-marne framåt, och fastän männen, som förstodo hur
pröf-vande denna första erfarenhet måste vara, ofta frågade: —
Hur känns det, Billy? — lät han aldrig höra ett ord af klagan.
Men en half dags vadande, utan vare sig hvila eller mat,
gjorde småningom stegen allt tyngre, och till sist kom han
en smula på efterkälken. Månen trädde fram och göt
silf-verglans öfver skogen och floden, men det tysta tåget af
mödosamt knogande män hade inga ögon för naturens
skönhet.
Will hade kommit måhända hundra alnar efter de andra,
men i ett ögonblick hade han glömt all trötthet och blodet
rann sjudande genom hans ådror. Ty alldeles rakt framför
honom föll månskenet på en indianhöfdings höga
fjäderprydnad, som stack upp öfver branten. Utan att röra en lem
såg han rödskinnets hufvud, axlar och kropp försiktigt höja
sig. Indianen antog att hela tåget hunnit förbi, och Will
rörde sig ej, förrän vilden lade an med sin båge.
Då förstod han, med hårdt bultande hjärta, att antingen
en af hans kamrater eller ock indianen måste bli dödens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
