Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och syster nära nog afgudade hvarandra, men hvad som
sedermera följde bekräftade endast på ett sorgligt sätt, att hans
uppfattning varit riktig.
Och själfva naturen tycktes vilja foga sina protester till
Wills stumma fiendtlighet. Ett förfärligt åskväder bröt ut
vid middagstiden, just vid den timme till hvilken vigseln
bestämts. Molnen voro så tunga och mörka, att vi voro tvungna
att tända ljus. Och just som brudparet intog sin plats
framför altaret, dånade en åskknall, som skakade huset i dess
grundvalar och kom fönsterrutorna att skallra.
De nygifta hade sitt hem iordningstäldt i Leavenham
och afreste näsan omedelbart efter vigseln.
Det ansvar och de omsorger, som lades på vår brors
skuldror, förkväfde dock ej hans hurtiga mod och hans lust
att ställa till upptåg. Då hade han ej varit Buffalo Bill! En
gång skrämde han oss för lyktgubbarne, så att jag tror vi
aldrig glömde det. Vi hade ännu aldrig sett de små
hoppande irrblossen, och Will satte ihop en beskrifning på dem,
som kom blodet att stelna i våra ådror.
— Jo, ser ni, sade han, lyktgubbarna komma upp ur
jorden, de lysa som eld, de ha ögon som den lede själf och
uppspärrade gap som blodröda lejon ... Så hugga de tag
i er och dra er ned med sig under jorden. Det är bäst ni
akta er!
— Nej, så är det inte, ropade alla vi små flickor, du
vet, att du bara narras! Säg, mamma, han narras ju?
Och så sprungo vi som vanligt alla till mamma.
— Will, du får inte tratta i barnen sådana där historier,
sade mamma. — Visst narras han, mina små!
— Där hör du! ropade vi triumferande. Men Will hade
ett »där se ni!» i beredskap åt oss några kvällar senare.
Vi kommo hem sent en afton och funno grinden
vaktad af de hemskaste små gula figurer, som glödde som eld
och grinade på det ruskigaste sätt ungefär som om de ämnat
sluka oss alla med hull och hår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
