Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en stund såg det ganska hotande ut för de förföljde. Men
så bredde mörkret ut sin skyddande mantel, och tack vare
den räddade sig de tre. Den natten kamperade de i en
bergsklyfta, som gaf dem skydd både mot indianerna och
vädret.
När de närmare sågo sig om inne i klyftan, upptäckte
de en grotta, som tycktes utlofva en torr och behaglig
tillflyktsort, och inne i den bredde Will och den ene af hans
följeslagare ut sina filtar och föllo i sömn. Den tredje, till
hvars åligganden det hörde att laga kvällsvarden, gjorde upp
en eld strax vid klyftans ingång och gick därpå ut för att
hämta mera bränsle. När han åter trädde in i klyftan,
upplystes hela dess inre af ett klart eldsken, och efter att ha
kastat en blick omkring sig, gaf han till ett gällt skri af
förskräckelse, släppte bränslet och flydde.
Will och den andre mannen hade ögonblickligen rest
sig upp på knä och famlade efter sina gevär, i den tron, att
de öfverrumplats af indianer. Men den syn, som mötte dem,
var mera fasaväckande än tusen indianer. Ett dussin
spöklika, hvitnade skelett voro församlade tillsammans med dem
rundt lägerelden — de tycktes nicka och vagga på sig och
stucko sina iskalla knotor fram emot den sprakande brasan.
Hur hemskt det än var inne i grottan, så fann Will det
än otrefligare därutanför. Natten var kall, och ett oväder
hotade.
— Hör på, sade han till de bägge andra, nu ha vi ju
sett det värsta, som finnes därinne. De där gamla döda
knotorna lära inte göra oss någonting för när. Låt oss gå
dit in igen!
— Inte så länge jag råder mig själf, min gosse lilla,
svarade den ene af männen i afgörande ton. Och den andre
höll med honom på det allra ifrigaste, i det han svor, att
äfven som det var, skulle han inte kunna få en blund i
ögonen på en hel vecka. Så att efter ett brådskande mål mat
af de kalla förråden bestego resenärerna åter sina ponies
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
