Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagen därpå skaffade Will ett stort block af röd
blodsten, som där på trakten förekommer i öfverflöd, högg det
fyrkantigt och ristade in namnet Turk med stora bokstäfver.
Det ställde vi sedan upp vid grafvens hufvudända.
Vi för vår del hade icke funnit någonting stötande i
jordfästningsceremonien. Turk hade skänkt oss allt hvad en
hund kan skänka — vi gåfvo honom i stället en kristlig
be-grafning. Vår sorg var uppriktig. Vi hade förlorat en ärlig
och trofast vän. Under många veckor efteråt var hans graf
prydd med friska blommor, som ditlades af kärleksfulla
händer. Farväl, Turk!
TURKS BEORAFNINO.
Blott en hund — och dock flödar så ymnig vår gråt,
När vi bädda ditt lik uti mull,
Då naturen så gifmild i sommarens ro
Höljer gräset med solrosors gull.
Af en sörjande gosse blir hundgrafven ömt
Krönt med vården af blodsten så röd
Och det namn, som med barnsliga handstilen skärs
Håller minnet vid lif än i död.
Ty den lekande hjälten på fält och i skog —
Han allt ädelt och godt håller af,
Och hans varma och trofasta hjärta ej blygs
För en tår på den saknades graf.
Blott en hund! — skall man säga. Ja väl, men jag tror,
Att en tillgifven hund är mer värd
Än otaliga människor uppå vår jord
Att i döden få kärlekens gärd.
En ovanligt dugande lärare förde nu spiran i vårt
grannskap, och Will förmåddes åter med lock och med pock att
beträda den väg, som skulle föra till förkofran i bildning och
vetande. Han sträfvade och arbetade duktigt hela den långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
