Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de betala för det. Till en början gaf han dem en »sömn»,
som de kallade det, för ett beredt skinn, men allt som
förrådet af svart vatten minskades, begärdes det två, tre, till sist
många skinn. Slutligen sade han, att han ej hade kvar mera
än hvad han själf behöfde. Indianerna erbjödo då sina ponies,
och till slut innehade handelsmannen allt pälsverk och alla
ponies, som funnits inom stammen.
Nu, sade han, ville han fara tillbaka till blekansiktets
land och skaffa mera svart vatten. En del af krigarne röstade
för, att han skulle göra detta, men andra påstodo, att han
ännu hade kvar fullt upp af det svarta vattnet och ämnade i
hemlighet börja kommers med Kråkindianernas dödsfiender,
Siouxindianerna. Det var som om en ond ande farit i hela
stammen. Handelsmannens lager och förråd genomsöktes,
men intet svart vatten hittades. Det var alltså väl
undan-gömdt, sade indianerna. Handelsmannen måste skaffa fram
det, annars skulle de döda honom. Naturligtvis kunde han
icke göra detta. Han hade sått vind och skördade storm.
Han skalperades inför sin förfärade hustrus ögon, hans lik
sargades och stympades. Den stackars kvinnan försökte fly,
men en krigare slog till henne med sin tomahawk, och hon
föll ned som död. Indianerna satte eld på huset. När de
gjorde detta, såg en indianhustru, att den hvita kvinnan icke
var död. Hon tog den stackars sårade varelsen med sig
till sin egen koja, förband hennes sår och skötte henne, så
att medvetande och krafter kommo tillbaka. Men den
olyckliga kvinnans hjärna var angripen, och hon kunde icke tåla
åsynen af en indian.
Så snart hon kunde lämna sitt läger, rymde hon sin
kos. Indianhustrurna gingo ut för att leta efter henne och
funno henne nere vid stranden af Långa Skägget, där hon
satt och sjöng för sig själf, sakta och klagande. Med
indianhustrurna talade hon, men om en krigare visade sig, gömde
hon sig, tills han åter gått. Indianhustrurna buro mat till
henne, och hon lefde dold i snåren vid strandbrädden i många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
