Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man beslöt sig nu för att marschera rakt på
Sötvattens-bron, och här samlades fyra dagar senare präriemännen med
sina egna hästar och ett hundratal indianska ponies.
Detta lilla härnadståg, som medfört så gynsamt
resultat, hade ytterligare den goda följden, att indianerna för en
tid bortåt höllo inne med alla fientligheter. De återtagna
hästarna sattes ånyo in på linien, och diligenskuskarne och
expressryttarne återupptogo sin afbrutna verksamhet.
— Billy, sade en dag herr Siade, som fattat stort tycke
för min bror, Billy, detta är ett hårdt lif, och du är för ung att
i längden stå ut dermed. Du har gjort oss goda tjänster,
och i betraktande däraf sätter jag in dig i reserven. Du skall
rida bara när det är absolut nödvändigt.
Nu följde för Will en period af dolce far niente-dagar,
då han kunde ligga på ryggen och se molnen glida öfver
himlahvalfvet, då han kunde betrakta skogens och präriens
skönhet utan det enerverande tvånget att skarpt mönstra
hvarje träd, hvarje klippblock, för att se, om ej där bakom
lurade något rödskinn. Vintern bröt in, och med den kom
minnena af pälsjägarsäsongen 1860—61, då han nedlagt sin
första och sista björn. Men det fanns åtskilligt annat
villebråd att döda — bergstrakterna voro fulla däraf — och en
vacker morgon vände han sin hästs hufvud mot de kedjor
af kullar, som lågo på andra sidan Hästskodalen. Antiloper
och rådjur betade nere på slätten, och allehanda fågelvildt
flög upp framför hofvarne på hans häst, men dylikt smått
villebråd brydde han sig icke om.
Klockan blef tu, utan att han sett en skymt af björn,
med undantag af några spår i snön. Vinterluften hade
gifvit Will frisk aptit, och efter att ha tjudrat sin trötta häst,
sköt han en af de nyss försmådda hönsfåglarne och stekte
den öfver en eld, som inbjöd till längre kvardröjande än en
nitisk björnjägare egentligen hade tid att unna sig. Men
nattens inbrott fann honom och hans tilltänkta byte ännu
många mil åtskilda, och som han ej hade lust att utsätta sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
