Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XII.
VÅR MORS SISTA SJUKDOM.
Vi hade nu hösten 1863, och Will hade skjutit
upp till en välvuxen ung man, lång, kraftigt
byggd och stark som en atlet, fastän han ännu
ej fyllt sina aderton år. Vår äldsta syster,
Julia, hade våren förut gift sig med herr J. A.
Goodman.
Mamma hade blifvit svagare dag för dag. Vi, som
ständigt voro tillsammans med henne, hade just icke
observerat att hennes tillstånd försämrats, men Will blef helt
bestört öfver den förändring, som några månader medfört.
Endast en okuflig viljekraft hade satt henne i stånd att med
tyst tålamod fördraga alla krämpor, och nu tycktes det oss,
som om den bräckliga kroppen svunnit hän till ett intet och
lämnat rum endast för den milda, ljufliga anden.
Will kom hem ingalunda för tidigt, ty blott tre veckor
efter hans återkomst sade läkaren mamma, att hon endast
hade kvar några timmar att lefva, och om hon hade några
sista hälsningar att gifva oss, var det bäst, att hon
meddelade dem genast. Den kvällen kallades vi barn in, en och
en i sänder, för att taga emot hennes välsignelse och hennes
farväl. Mamma var en allvarlig kristen, men vid den tiden
var jag den enda af barnen, som tycktes religiöst anlagd.
Hur ung jag än var, har intrycket af den högtidliga stund,
då hon anförtrodde mig de minas andliga välfärd, lefvat kvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:52:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/buffalo/0122.html
