Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
timmervagn till Pilot Knof-kyrkogården, en lång, kall och
besvärlig färd. Men vi önskade, att våra föräldrar skulle vara
förenade i döden liksom de varit det i lifvet, och därför
be-grofvo vi mamma i en graf strax bredvid vår far.
Landsvägen, som leder till kyrkogården, grenar sig ett
kort stycke på andra sidan Leavenworth; den ena vägen för
till nyssnämnda stad, den andra löper till vår hemtrakt och
slingrar sig fram längs Government Hill. När vi befunno
oss på återfärden och hunnit fram till den punkt, där vägen
delar sig, hoppade Will ut ur vagnen.
— Jag kan inte fara hem, när jag vet, att mamma inte
längre finnes kvar, sade han. — Jag går till Leavenworth för
att hälsa på Eugéne Hathaway. Jag stannar hos honom
öfver natten.
Vi tyckte synd om Will — han och mamma hade varit
så mycket för hvarandra — och gjorde inga invändningar,
hvilket vi skulle ha gjort, om vi vetat verkliga ändamålet
med hans besök.
Nästa morgon blefvo vi helt förvånade, då vi sågo
honom och Eugéne rida in på gården, bägge klädda i Förenta
staternas soldatuniform. Vi voro redan förut så
öfverväldi-gade af smärta öfver mammas död, och nu tycktes det oss
alltför hårdt, att vår store bror skulle rida ut i kriget. Vi
hotade honom med att vi skulle tala om för de
rekrytvärf-vande officerarne, att han ännu ej fyllt aderton år, men han
var så allvarlig och fast besluten, att vårt motstånd icke tjär
nåde någonting till. Det regemente, vid hvilket han tagit
värfning, var redan kommenderadt till krigsskådeplatsen, och
han hade kommit hem för att säga farväl. Så red han då
sina färde till soldatlifvets strapatser, faror och umbäranden.
Men den fröjd, som drabbningen och segern beredde
honom, mer än uppvägde allt detta, och vi åter voro tvungna
att finna oss i de unga flickornas och hustrurnas vanliga
lott — det tröttande, oroliga väntandet, när hjärtat sargas af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
