Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag sköt inte med de andra, fortfor Norcross efter
en kort tystnad. — Och de öfvergåfvo mig. De sade, att de
skulle skicka hjälp hit efter mig, men det ha de inte gjort.
Will fyllde det tomma bleckkärl, som låg på golfvet,
med vatten och vek bättre samman filten, som tjänade till
hufvudkudde. Därefter erbjöd han sig att lägga om det
vanskötta såret. Men dödens gråa blekhet låg redan öfver
Norcross’ drag.
— Bry dig inte om det, Will, hviskade han, det lönar
inte mödan ... Men stanna hos mig, medan jag dör.
Väntetiden blef ej lång. Will satt bredvid sin gamle
vän och fuktade hans bleka läppar med vatten. Inom kort
kom slutet. Will lade tillrätta de stelnande lemmarne, och
med en sista blick på den döde, där han låg med händerna
korsade öfver bröstet, gick han ut ur kojan.
Detta var hans första erfarenhet af den grymhet och
omänsklighet, dit kriget leder, och hans ansikte bar ett
dystert och nedslaget uttryck under återstoden af färden.
När han närmade sig Leavenworth, mötte han den
vän, som fört fram den dödes varning, och honom gaf han
i uppdrag att forsla hem den döda kroppen. Hans tunga
sinne blef knappast lättare, när han af kommendanten på
Fort Leavenworth lyckönskades till sin oförskräckthet och
sin rådighet, som räddat både hans eget lif och depescherna.
Nu följde en ny overksamhetsperiod, som ej kunde
annat än verka irriterande på en ung man med Wills
rastlösa natur. Under tiden hade äfven vi där hemma haft våra
små blandade erfarenheter.
Vi blefvo ofantligt glada, när syster Julia en dag
förklarade, att vi lärt oss så mycket som man kunde begära af
folkskolan i vår egen trakt och att vi hädanefter, åtminstone
den närmaste vintern och våren, skulle besöka skolan i
Leavenworth. De klädningar, hon klippte till åt oss, följde
dock fortfarande det landtliga modet, som fäster mera
afseende vid hållbarhet än utseende, och vi hade ej varit en dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
