Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bådo öfversten framföra den hälsningen, att de icke ville svara
för hvad som kunde komma att ske, såvida ej någon
annan sattes i den oredlige mannens ställe. Med den
medfödda logik, för hvilken indianen är känd, förklarade de, att
de hade lika mycken rätt att stjäla från förbipasserande
karavaner, som agenten i fråga hade att stjäla från dem.
Men det togs ingen notis om en så obetydlig sak som
en orättvisa mot indianerna. Regeringen hade fullt upp att
göra med sina bemödanden att utplåna alla de oförrätter, som
begåtts mot negrerna.
Fram på hösten 1863 färdades en karavan denna väg
Den var helt liten, men indianerna hade nu så länge
förhållit sig lugna, att resenärerna nästan upphört att frukta dem.
En skara indianer red fram till oxvagnarne och bad om
någonting att äta. Körsvennerna ansågo, att de skulle göra
mänskligheten en tjänst, om de dödade ett rödskinn —
enligt den gamla principen, att »den ende indian, som duger,
är den döde». Det nedsköts alltså en vänlig och menlös
indian, som icke gjort någon hvit förnär.
Den kula, som genomborrade hans bröst, träffade
samtidigt hvarenda krigare i stammen. Hvarje medlem af
expeditionen, utom en enda, mördades, djuren drefvos bort och
vagnarne uppbrändes.
Den missnöjets eld, som ett par års tid legat och pyrt
inom den röde mannens bröst, blossade upp i full låga.
Det följde, när början väl var gjord, hundratals gräsliga mord
och alla de mördades egendom förstördes.
Nionde Kansasregementet, under befäl af öfverste Clark,
utsändes för att skydda den gamla karavanvägen mellan Fort
Lyon och Fort Larned, och Will följde med som vägvisare
och spejare. Han kände indianen och visste hvad han gick
för. Han fruktade honom ej. Hans vackra häst och granna
mundering var honom en oskyldig ögonfägnad, och hvem
förlåter honom icke den lilla känsla af stolthet — eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
