Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ — Om ni vill veta sanningen, herr Cody, så äro de där
männen från Missouri och de säga sig känna igen er som
en af Jennisons partigängare. Ni skulle på så sätt vara en
fiende till sydstaterna och sålunda äfven till dem.
Will svarade lugnt:
— Jag var soldat under kriget, och jag gjorde tjänst
som spejare åt unionsarmén, men redan dessförinnan hade
jag en smula erfarenhet af sydstatsmännens artighet.
Och så berättade han för Indianamannen några af
händelserna från Kansasfejderna, hvari hans far och han själf som
ung pojke tagit så liflig del.
Dagen därpå forsatte det andra sällskapet med sitt
oförskämda beteende. Will hade mycken lust att ge svar på tal,
men hans hustru bönföll honom så allvarligt om att låtsa
som ingenting, att han lade band på sin förtrytelse.
På eftermiddagen, när ångaren lagt till vid en enslig
plats för att hemta nytt vedförråd, tycktes Missourimännen
mycket upprörda och förväntansfulla, och alla samlades
framme vid relingen, hvarifrån de med spänd uppmärksamhet
betraktade flodstranden.
Sjåarna skulle just göra fast båten, då en skara
beväpnade ryttare kom framsprängande ur skogsbrynet och styrde
kosan rakt på landningsplatsen. Kaptenen trodde, att
ångaren skulle öfverfallas, och gaf hastigt order om att backa ut
igen, medan han samtidigt kallade alle man på däck.
Negrerna lydde order ögonblickligen, så mycket mera som de
ofta själfva råkat mycket illa ut för dessa hänsynslösa
friby-tare. Ryttarnes anförare galopperade fram och sköt på måfå.
Då han var helt nära ångaren, ropade han: Hvar är den där
förrädaren från Kansas? Det är för hans skull som vi
kommit. — De andra männen fingo sikte på Will, och en af dem
ropade: — Vi känna dig nog, Bill Cody. — Men de kommo
för sent. Ångaren backade redan bort från stranden,
släpande med sig landgången genom vattnet, ända tills de
förfärade negrerna kommo sig för med att draga in den. När de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
