Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När vi hunnit in på det kuperade området, råkade en
af våra ryttarinnor ut för ett ganska styggt tillbud. Hennes
häst fastnade med ena foten i en präriehunds håla och
tvär-stannade. Foten drogs snart åter upp, men jag fick dock
en smula begrepp om de faror, som lura på prärievandraren
i dessa små försåtliga hålor.
Den stig vi följde hade sakta burit uppåt, och nu
förändrades scenerierna — det blef öde bergstrakter i stället för
den öde slätten. Sandåsarne reste sig i långa kedjor framför
oss, och man sade mig, att de bildats för tusentals år sedan
genom vattnets inverkan. Hvad som var torra, hårda
marken under våra hästars hofvar hade en gång i tiden varit
hafsbotten.
Jag blef mycket intresserad af de omgifvande trakternas
geologiska egendomligheter — mycket mera, än jag skulle
ha blifvit, om man berättat mig, att dessa sällsamma och
dystra skogssluttningar utgjorde den röde mannens tillhåll,
där han ständigt var på krigsstigen och sökte efter skalper.
Men dessa otrefliga fakta berördes ej af officerarne, och vi
damer fortsatte vår väg i lycklig okunnighet.
Vi nödgades rida ganska långt, innan vi fingo sikte på
något villebråd, och sedan vi tillryggalagt tjugo mil, började
min en gång öfvervunna trötthet åter göra sig gällande.
Doktor Powell föreslog, att damerna skulle lossa skotten, men
mitt intresse för jakten var borta. Det hade gått åtskilliga
år sedan jag sista gången satt på hästryggen, och när jag
ridit de första sex, åtta milen, orkade jag ej längre vare sig
fysiskt eller psykiskt njuta af någon om än aldrig så
spännande jakt.
Slutligen kom en buffelhjord inom sikte, och det blef
genast lif i jaktsällskapet. En gammal tjur höll sig en smula
undan från den öfriga hjorden, och han valdes ut som den,
hvilken anfallet först skulle gälla. När vi kommit inom
skotthåll, räcktes det ett gevär till May, och hon fick utförlig
undervisning i hur hon skulle handtera det. Buffeln eger blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
