Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fadern till en son. Han hade nu tre barn, i det att den lilla
dottern Orra födts två år förut. Den förste sonen i familjen
blef under någon tid föremål för hela platsens lifliga intresse
och det föreslogs namn i dussintal. Major North föreslog
Kit Carson *) som lämpligt namn åt sonen till en stor späjare
och buffeljägare, och man bestämde sig slutligen för detta.
Min första känning af verklig ängslan kom i och med
en order till Will att åter anmäla sig i hufvudkvarteret till
regelbunden tjänstgöring. Landet vimlade af indianer, sade
honom befälhafvande officeren, och denna nyhet fyllde mig
med skräck. Min svägerska hade numera blifvit van vid sin
mans ständiga ströftåg in på af faror fyllda områden och
betraktade dessa utflykter såsom någonting från hans
ställning och yrke oskiljaktigt. Längre fram tillegnade äfven jag
mig denna stoiska filosofi, men i början var min ängslan så
stor, att Will skrattade ut mig.
— Men, sade jag, det är ju för din skull, inte för min,
som jag är rädd. Det är gräsligt att tänka på, att du skall
ge dig ut alldeles ensam där inne bland bergpassen, som
myllra af rödskinn.
Fästningen låg nere på slätten, men de aflägsna
våg-linierna af låga, skogklädda åsar fortlöpte i det oändliga, och
här hade rödskinnen tusen bakhåll och gömställen. Will
drog mig till ett fönster och pekade på den ena af kullarnes
kedjor, belägen på ett afstånd af tolf, femton mil.
— Nu råder jag dig, sade han, att lägga dig och sofva
som ett godt barn. Men om du ändtligen vill sitta uppe
och oroa dig, skall jag vid midnattstid tända en eld på
toppen af den där kullen. Oe väl akt! Jag kan bara låta elden
blossa upp en enda gång, ty inte bara du, utan äfven
indianerna komma att hålla ögonen öppna.
Man kan föreställa sig hur mitt hjärta bultade, när jag
vid midnattstid satt och stirrade ut i det becksvarta mörkret.
Natten var en slöja, som dolde tusen fasor, och för mfn
uppjagade fantasi drog det förbi ett hemskt tåg af spöklika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
