- Project Runeberg -  Buffalo Bill den siste store gränskrigaren : Öfverste W. F. Cody's lefnadsöden /
201

(1918) [MARC] Author: Helen Wetmore Cody Translator: Karin Jensen - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

från fortet för att varna nybyggarne, och på deras
uppmaning återvände vi upp till gården, sadlade hästarne och redo
genom den täta röken de fem milen fram till fästningen.
Det var den obehagligaste ridt jag någonsin varit med om. —

1 föregående kapitel omnämdes anträffandet af en
egendomlig benknota tillhörande ett ménniskoskelett. Dess rykte
spreds vidt och bredt, och sommaren 1871 tog professor
Marsh vid Yale College med sig ett sällskap studenter, som
skulle söka efter fossila lemningar. De hittade ganska
mycket, men däribland dock intet, som med fog kunde anses
vara lämningar af människor.

Denna sommar fick äfven bevittna ett indianskt fälttåg,
som i sina detaljer rätt mycket skilde sig från de vanliga.
Man skulle kunna fylla volymer med alla de äfventyr, som
späjaren Cody hade med »slättens barn», af hvilka likväl de
flesta egde så många gemensamma drag, att det ej är skäl
att dröja vid andra än dem, som skilde sig från de vanliga.

Under general Duncans befäl utrustades en expedition,
riktad mot trakterna kring Republikanfloden. Duncan var
en glad och lustig officer och visste ingenting bättre än att
få draga ut i härnad. Hans kamrater bland officerarne
brukade berätta en historia om att han en gång blifvit träffad i
hufvudet af en kanonkula. Den gjorde honom dock ej
minsta men, utan studsade från hans tjocka skalle och dödade
en af de mest seglifvade åsnorna i armén.

Det var kanske därför att pawnees talade så litet
engelska och uttalade det lilla de kunde så illa, som general
Duncan höll på att de för hvar gång skulle upprepa den
engelska appellen, som kunde vara ungefär af följande
lydelse: »Posten numro ett. Klockan nio. Allt väl». — De
arma rödskinnens ansträngningar att lyda voro i hög grad
löjliga och förde med sig så många svordomar och fula ord

— hvilka de uttalade märkvärdigt bra — att ordern togs
tillbaka.

En eftermiddag redo major North och Will ett stycke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:52:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/buffalo/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free