Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färger hade byggt bon och sjöngo omkring oss. Det var
ett paradis i miniatyr midt i denna tröstlösa öken af sträft
gräs och dyster grå malört. Sträckorna mellan träden voro
betäckta med frodigt grönt gräs, och i en af dessa naturliga
löfsalar med dess mjuka matta hade arbetarna efter Wills
anvisning satt in en mängd bänkar och bord af konstmässigt
böjda trädgrenar. Härinne åto vi vår frukost och njöto af
omgifningen i fulla drag.
Som det var föga troligt, att damerna i sällskapet
någonsin mer komme att besöka denna plats, där den låg så
aflägsen från all civilisation, å den ännu så länge totalt
obebyggda delen af västerns prärier, beslöts det att vi skulle
närmare utforska den. Man skulle ju möjligen kunna finna
någonting, som vore lämpligt att taga med som souvenir.
Vi hade icke gått långt, då vi funno oss utanför Eden
och inne i den ödemark, som omgaf lustgården. Men det
var denna ödemark, som bjöd på vårt stora fynd. På en
enstaka kulle stod ett ensamt, högvuxet träd, och mellan
dess öfversta grenar hvilade någonting, som såg ut som ett
stort underligt bylte. Så snart vår inbillningskraft börjat
arbeta, blef byltet någon präriebandits gömda skatt, och medan
två af oss damer gingo tillbaka för att underrätta herrarne,
stannade vi andra kvar för att bevaka skatten uppe i
träd-topparne. Will kom tillsammans med de andra, och när vi
pekade på den förmenta kistan med guld och diamanter,
drog han på munnen och sade, att tyvärr måste han krossa
de förhoppningar, som damerna byggt på byltet i trädet.
Hvad de stodo och tittade upp på, var ingenting af
pen-ningevärde — det var en afliden indians öppna graf, förlagd
upp till trädkronan på den ensliga kullen.
När vi, ganska bestörta, vandrade tillbaka, fingo vi höra
berättas om denna, kanske den mest egendomliga af den röde
mannens vidskepliga plägseder.
När någon stor höfding, som särskildt utmärkt sig på
krigsstråten, stupar på slagfältet utan att samtidigt förlora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
